A boss bitch dipped in sauce

Jag blir så arg.
Jag har haft en väldigt spontan och alldeles förträfflig kväll och är glad som få. Så klampar jag in här hemma och bemöts av en sur halvvaken mamma som gormar om att jag "alltid är ute så sent" och "att jag aldrig är hemma". huh? Jag? Aldrig hemma? Jag är visst hemma! Jag sover här, jag vaknar upp här, jag äter här. Jag är hemma. Det går inte att diskutera.

Jag har bara sån lust att skrika som en galning om allt vad Christer gafflat om att klippa navelsträngen och om att det faktiskt är dags. Låt mig va. Jag hör av mig om när jag kommer hem. Jag ringer, sms:ar. Jag gör precis som jag borde för att vinna något falskt förtroende som ändå inte betyder något.

Nu är jag så arg så arg.


Förövrigt har det varit en jättebra dag.