Burning down the house
Jag har en sak en bekänna. Jag är faktiskt en ganska erfaren bloggare. Detta är formodligen inget som märks men ändå kände jag att ville berätta detta av någon oförklarlig anledning. Jag har bloggat i.... hmm... cirkus on and off i 3 år. Innan denna bloggen hade jag en där jag verkligen inte va mig själv (schizo?) och de var skönt på sitt vis. Men nu när jag bloggar här känns det ändå jävligt skönt att bara vara jag. Lite skruvad men det är fortfarande jag.
Idag är det min tysta dag. Jag ska vara helt tyst från de att jag vaknar tills ögonlocken tynger och det blir mörkt. Sjukt jobbigt och oerhört irriterad. Vi människor är inte skapta för att inte prata. Nu förstår jag verkligen inte dom som knappt säger något till någon att prata är ju något alldeles underbart! UH vad jag saknar det.
Det är väldigt speciellt att lyssna på i-tunes på biblioteket för jag har så jävla mycket bra gammal musik! Helt underbart! Sen helt plötsligt så kan det komma en sån gammal dänga som man inte hört på år och dar och då blir man allt lite tårögd. Musik är bland det bästa som finns.
Nu ska jag öppna ett nytt inlägg för nu ska jag snacka känslor med mig själv.
Idag är det min tysta dag. Jag ska vara helt tyst från de att jag vaknar tills ögonlocken tynger och det blir mörkt. Sjukt jobbigt och oerhört irriterad. Vi människor är inte skapta för att inte prata. Nu förstår jag verkligen inte dom som knappt säger något till någon att prata är ju något alldeles underbart! UH vad jag saknar det.
Det är väldigt speciellt att lyssna på i-tunes på biblioteket för jag har så jävla mycket bra gammal musik! Helt underbart! Sen helt plötsligt så kan det komma en sån gammal dänga som man inte hört på år och dar och då blir man allt lite tårögd. Musik är bland det bästa som finns.
Nu ska jag öppna ett nytt inlägg för nu ska jag snacka känslor med mig själv.
Kommentarer
Trackback
