Ett leende
För drygt fyra månader sen gick jag på tågaborgs trånga gator och kände mig allmänt nere, vilket jag inte direkt dolde. Så kommer en man emot mig. Men skillnaden mellan han och mig var att han först och främst var lång som en jag vet inte vad och mörkhyad men han hade också ett stort smile på fejan och hans vita tänder praktiskt taget bländade mig. Och när jag kollade upp ur min mörka lilla värld och möter hans blick säger han "hej" och ler om något ännu vidare än innan.
Detta förgyllde faktiskt min dag och alla de där mörka tankarna försvann helt och hållet. Så tänk på det. Smeta på ett leende och gör någon glad även om du själv kanske inte har den bästa dagen. Nästa gång kanske det är du som sitter i skiten och får en liten uppenbarelse som denna.
Detta är något som jag kommer komma ihåg. Jag tänker faktiskt väldigt mycket på detta. Jag försöker att vara trevlig mot alla jag möter. Självklart finns det undantag, for gods sake jag är ju en människa. Och självklart går jag inte omkring och sprider glädje som någon gud och ja, jag kanske inte pratar med vartenda liten kotte som jag sveper med blicken. Men jag försöker faktiskt det. Så när jag får feedback på att jag "inte säger hej" tänker jag direkt försvarstankar som "men du säger ju inte hej till mig", men sekunden efter det lämnat min mun vill jag bara käka upp det igen. Det är ju bara så barnsligt.
Det jag tänker göra är att jag ska ta åt mig kritiken som jag får och "jobba på det"... eller nått. Men jag har en känsla av att jag ändå inte kommer komma in, att det egentligen inte spelar någon roll hur mycket jag gör (för trust me jag har försökt) eftersom det krävs att båda parterna vill. Det krävs att man faktiskt blir mottagen med öppna armar. Det är som att kasta snöbollar på ett träd, även om man träffar rätt så får man ändå ingenting tillbaka, inte ens en liten isboll med stenar i (jag är ju inte född igår). (Btw sämsta liknelsen någonsin, hoppas du fattar ändå). Om du/ni vill vara vän/half-a-pal med mig så lovar jag dig att du/ni hade varit det. Kanske har det bara inte klickat. Jag känner mig faktiskt inte alls bitter. Jag känner mera att det är synd att vissa personer uppfattar mig på det sättet när jag egentligen inte alls är den som är den. Jag är fan den andra. Jag säger hej, jag ler även om jag sitter i skiten.
You can't win them all over.
Detta förgyllde faktiskt min dag och alla de där mörka tankarna försvann helt och hållet. Så tänk på det. Smeta på ett leende och gör någon glad även om du själv kanske inte har den bästa dagen. Nästa gång kanske det är du som sitter i skiten och får en liten uppenbarelse som denna.
Detta är något som jag kommer komma ihåg. Jag tänker faktiskt väldigt mycket på detta. Jag försöker att vara trevlig mot alla jag möter. Självklart finns det undantag, for gods sake jag är ju en människa. Och självklart går jag inte omkring och sprider glädje som någon gud och ja, jag kanske inte pratar med vartenda liten kotte som jag sveper med blicken. Men jag försöker faktiskt det. Så när jag får feedback på att jag "inte säger hej" tänker jag direkt försvarstankar som "men du säger ju inte hej till mig", men sekunden efter det lämnat min mun vill jag bara käka upp det igen. Det är ju bara så barnsligt.
Det jag tänker göra är att jag ska ta åt mig kritiken som jag får och "jobba på det"... eller nått. Men jag har en känsla av att jag ändå inte kommer komma in, att det egentligen inte spelar någon roll hur mycket jag gör (för trust me jag har försökt) eftersom det krävs att båda parterna vill. Det krävs att man faktiskt blir mottagen med öppna armar. Det är som att kasta snöbollar på ett träd, även om man träffar rätt så får man ändå ingenting tillbaka, inte ens en liten isboll med stenar i (jag är ju inte född igår). (Btw sämsta liknelsen någonsin, hoppas du fattar ändå). Om du/ni vill vara vän/half-a-pal med mig så lovar jag dig att du/ni hade varit det. Kanske har det bara inte klickat. Jag känner mig faktiskt inte alls bitter. Jag känner mera att det är synd att vissa personer uppfattar mig på det sättet när jag egentligen inte alls är den som är den. Jag är fan den andra. Jag säger hej, jag ler även om jag sitter i skiten.
You can't win them all over.
Kommentarer
Trackback
