A boss bitch dipped in sauce

Har haft en skaplig dag. Grafisk kommunikation med Busse som alltid gör så att hjärtat slår lite fortare, av ilska. Nä men han är underbar... på sitt sätt. Hade franska, ett ämne som får mig att känna mig så enormt misslyckad. I suck big time. Sen va jag och fikade med Jenna på det nya caféet på hörnan, mittemot Bara vara - Gammla niklas. Har ingen aning om vad stället heter. De va trevligt... det va liksom inget speciellt, var mer sällskapet som va trevligt. Eller jo de va något speciellt som hände. Det var ganska fullt på caféet och på andra sidan satt ett gäng killar i 30-årsåldern och pratade ganska högljutt. Trevligt kan man tycka, men i och med att lokalen har typ 6 meter högt i tak och inte är särskilt utsmyckad med tyg, kuddar, tavlor, ja va fan som helst som absorberar ljud så blev det ett väldans liv på grabbsen. Så fort en av killarna sa nått kul och resten skulle skratta i kör (höhöhö) så blev det helt omöjligt för oss att ens höra vad vi tänkte. Det var ett förjävligt skratt! Det var som om killarna helt släppt alla hämningar och skrattade loss som om de aldrig skrattat innan. Som om de velat skratta så i hela sitt liv men bara kände att de bara kunde göra det här, på detta caféet, just nu, framför oss. Bara slänga bak deras små fjuniga bakåtslick och brista ut ett asgarv. Det hela slutade med att vi gick för SÅ kul hade vi inte.

Rövslick