Sagan om Facebook
ÅH!ÅH!ÅH! Vad jag blir trött! Skulle precis svara på ett mail på facebook med typ 40 frågor och hade precis skrivit helt underbart klyftiga svar på allt och var helt ärligt sjukt nöjd, det går inte att komma ifrån. Jag ska precis komma till och trycka på "send" också händer någon. Jag vet inte vad, men något händer och hela facebook fönstret stängs ner. Det var som om någon hacker jävlades med mig och väntade tills jag hade svarat på alla frågor för att sen rubba min då så ljuvliga sinnesstämmning. USCH. Men nu har jag lugnat ner mig.
Men heeelt ärligt vad är det med facebook... det är ju skittråkigt. Oftast. Jag har hoppat på en grej som heter "Are you interested?" och visst det är väl trevligt när man får reda på att en pedofil på andra sidan jordklotet klickat "yes" på mig. Trevligt. Folk måste ju tro att man har värsta bekräftelse behovet, vilket jag har (eller?) men det är inte något jag vill erkänna. Men ansiktsboks-yran är över nu känns det som, nu är det bara vi, vi patetiska anhängare kvar som tror att vi gör något bra när vi går med en välgörenhetsklubb eller "poke:ar" någon. Det är ju bara en popularitets tävling. Vet ni hur jag vet detta? Jo, för folk som jag festat med 1-2 gånger har addat mig. Med andra ord, folk som jag inte kommer ihåg, som jag endast sett på bilder dagen efter, som bara är ett ansikte för mig har addat mig. "Hej nu är vi kompisar!". Jag vägrar tro något annat än att jag bara är ett ansikte för dom, eller mindre, en tillskott till vänner listan, eller ett par bröst (det brukar vara så). Nog om facebook, det är ett uttjatat och återkommande ämne på denna blogg. Get used to it.
(ÅH NEJ, nu slängde jag en blick mot tv:n, det är greys. Burke ska lämna Christina vid altaret, eller i kyrk lobbyn. Meredith: "It's over, it's all over". Jag bölar.)
(Christina: "He's gone. I'm free..... dammit."(Krockodiltårar! Då har jag ändå sett detta innan.))
Så nu orkar jag inte mer.
Nu äre fråga Olle. Jag älskar Martin och Olle. Kärlek på dom.
Men heeelt ärligt vad är det med facebook... det är ju skittråkigt. Oftast. Jag har hoppat på en grej som heter "Are you interested?" och visst det är väl trevligt när man får reda på att en pedofil på andra sidan jordklotet klickat "yes" på mig. Trevligt. Folk måste ju tro att man har värsta bekräftelse behovet, vilket jag har (eller?) men det är inte något jag vill erkänna. Men ansiktsboks-yran är över nu känns det som, nu är det bara vi, vi patetiska anhängare kvar som tror att vi gör något bra när vi går med en välgörenhetsklubb eller "poke:ar" någon. Det är ju bara en popularitets tävling. Vet ni hur jag vet detta? Jo, för folk som jag festat med 1-2 gånger har addat mig. Med andra ord, folk som jag inte kommer ihåg, som jag endast sett på bilder dagen efter, som bara är ett ansikte för mig har addat mig. "Hej nu är vi kompisar!". Jag vägrar tro något annat än att jag bara är ett ansikte för dom, eller mindre, en tillskott till vänner listan, eller ett par bröst (det brukar vara så). Nog om facebook, det är ett uttjatat och återkommande ämne på denna blogg. Get used to it.
(ÅH NEJ, nu slängde jag en blick mot tv:n, det är greys. Burke ska lämna Christina vid altaret, eller i kyrk lobbyn. Meredith: "It's over, it's all over". Jag bölar.)
(Christina: "He's gone. I'm free..... dammit."(Krockodiltårar! Då har jag ändå sett detta innan.))
Så nu orkar jag inte mer.
Nu äre fråga Olle. Jag älskar Martin och Olle. Kärlek på dom.
Kommentarer
Trackback
