Kullagatans sånglärka
Kom precis hem från en mysig kvällsfika. Jag och Jessica avslutade kvällen på mcdonalds. Mcdonalds klockan halv tio på en söndag - lodislökigt, men kul för vi fick gratis glass. Man borde fan göra något roligt med en söndag oftare.
Jag älskar att gå hem på kvällen. Helst själv.(Eller med någon som bara håller tyst.) Inte för att utmana ödet jag bara älskar att tänka och fundera. Sjunga kan också vara mysigt. Nu, när jag gick hem gjorde jag precis som jag brukar göra. Går kullagatan, har ipoden i öronen och sjunger lite för mig själv. Eller nynnar rättare sagt, jag vill ju inte väcka kullagatsborna med min sköna sång.
Kullagatan, gatan som jag har gått sjukt många gånger, som jag börjar tröttna lite på är så mycket bättre utan allt folk. Med min fina klang. Det är vid sånna här tillfällen man märker hur jäkla bra ens ipod-lista är. Låtarna som kommer passar perfekt in på var jag är och vad jag tänker på. Kanske är det jag som drar sjuka paralleller från låten till det jag tänker på.
Nä men det jag egentligen ville skriva var.... Hatkärlek. Som dom flesta känner för schlager. Jag har kommit fram till att jag känner hatkärlek till denna staden. Jag har älskat denna staden jävligt länge och det sitter och nöter kvar i mig. Det är först nu på senare dar som jag börjat hata den. Mer det faktum att jag är stuck i helsingborg. Jag är stuck här tills gymnasiet är över. Sen flyr jag fältet. Just nu känns det som om jag kommer fly fältet alldeles för tidigt. Det känns som om jag kommer lämna boet för tidigt. Jag behöver miljöombyte och det räcker inte med en weekend i stockholm. Även om det är skönt så räcker inte det. Lite panik känsla har jag faktiskt. Drygt ett och ett halvt år till.
Nu har jag ändå duschat av det mesta av allt hat jag kände när jag gick på kullagatan. Usch. Usch. Uschja.
Nu va denna helgen över och den har varit härlig på alla sätt och vis. Jag tror jag kör repeat på denna helgen några gånger.
Och nu ska jag somna till Nat King Cole.
Jag älskar att gå hem på kvällen. Helst själv.(Eller med någon som bara håller tyst.) Inte för att utmana ödet jag bara älskar att tänka och fundera. Sjunga kan också vara mysigt. Nu, när jag gick hem gjorde jag precis som jag brukar göra. Går kullagatan, har ipoden i öronen och sjunger lite för mig själv. Eller nynnar rättare sagt, jag vill ju inte väcka kullagatsborna med min sköna sång.
Kullagatan, gatan som jag har gått sjukt många gånger, som jag börjar tröttna lite på är så mycket bättre utan allt folk. Med min fina klang. Det är vid sånna här tillfällen man märker hur jäkla bra ens ipod-lista är. Låtarna som kommer passar perfekt in på var jag är och vad jag tänker på. Kanske är det jag som drar sjuka paralleller från låten till det jag tänker på.
Nä men det jag egentligen ville skriva var.... Hatkärlek. Som dom flesta känner för schlager. Jag har kommit fram till att jag känner hatkärlek till denna staden. Jag har älskat denna staden jävligt länge och det sitter och nöter kvar i mig. Det är först nu på senare dar som jag börjat hata den. Mer det faktum att jag är stuck i helsingborg. Jag är stuck här tills gymnasiet är över. Sen flyr jag fältet. Just nu känns det som om jag kommer fly fältet alldeles för tidigt. Det känns som om jag kommer lämna boet för tidigt. Jag behöver miljöombyte och det räcker inte med en weekend i stockholm. Även om det är skönt så räcker inte det. Lite panik känsla har jag faktiskt. Drygt ett och ett halvt år till.
Nu har jag ändå duschat av det mesta av allt hat jag kände när jag gick på kullagatan. Usch. Usch. Uschja.
Nu va denna helgen över och den har varit härlig på alla sätt och vis. Jag tror jag kör repeat på denna helgen några gånger.
Och nu ska jag somna till Nat King Cole.
Kommentarer
Trackback
