Diskaren
I fredags eftermiddag ringde telefonen min, brukar ofta inte svara av något oförklarlig anledning men för ovanlighetens skull så svarade jag. Spännande. Not. Eller jo. Det var Anna från Gastro och hon undrade om jag hade lust att jobba på lördags kvällen. Varför inte sa jag och försökte att inte låta för jävla nervös.
Direkt efter att jag lagt på så kände jag hur det började krypa i hela kroppen. Från tårna ända upp till hårrötterna. WHY? Jag vetifan. Jag är sån. Jag är konstig. Don't hate me because I'm weird. Nej men såhär tror jag att det är. Jag blir nervös vilket triggar mig till att göra bra ifrån mig. Resultat: Jag gör bra ifrån mig, oftast. Med andra ord om jag är lugn så blir det skit. Det är så jag funkar. Sorgligt men sant. Eller kanske inte sorgligt men definitivt sant.
Under kvällens gång så tyckte jag att det gick ganska bra, det var ganska lugnt. Men sen, fram emot nio-tio tiden började det på riktigt. Då jävlar blev det mycket. (Detta måste vara intressant att läsa) All disk bara rullade in från både köket och den fulla restaurangen. Och där stod jag, med uppspärrade ögon och i princip glodde. Jag kände mig som en landbrukare från ingen-mans-land som hoppat på fel traktor och hamnat mitt i någon-mans-lands huvudstad. Men som vilken landbrukare som helst så började jag jobba, slita, arbeta, diska, "get down and dirty" ja, kalla det vad du vill. Och fram mot två tiden dyngnet därpå började jag lunka hem bland alla fulla men Åh-så-underbara människor.
Efter denna kväll så är jag mer känd som Gastros genom tidernas snabbaste diskare. Det ni. Det är en merit. Jag åker på OS i diskning nästa år i Peking. Har hört att dom är grymma diskare där borta i öst men det ska nog gå bra. Wish me luck.
ps. Åh jag får ju inte glömma mina Emo-skärmärken som jag fick från en vattenkran(pallar verkligen inte att förklara)! Dom är jävligt klockrena... förutom att dom är på min handflata och på mina fingrar. Men för att göra det mer spännande så säger vi att jag bara missade helt enkelt. Eller att det var meningen. Hmm. What ever. ds.
pölze
Direkt efter att jag lagt på så kände jag hur det började krypa i hela kroppen. Från tårna ända upp till hårrötterna. WHY? Jag vetifan. Jag är sån. Jag är konstig. Don't hate me because I'm weird. Nej men såhär tror jag att det är. Jag blir nervös vilket triggar mig till att göra bra ifrån mig. Resultat: Jag gör bra ifrån mig, oftast. Med andra ord om jag är lugn så blir det skit. Det är så jag funkar. Sorgligt men sant. Eller kanske inte sorgligt men definitivt sant.
Under kvällens gång så tyckte jag att det gick ganska bra, det var ganska lugnt. Men sen, fram emot nio-tio tiden började det på riktigt. Då jävlar blev det mycket. (Detta måste vara intressant att läsa) All disk bara rullade in från både köket och den fulla restaurangen. Och där stod jag, med uppspärrade ögon och i princip glodde. Jag kände mig som en landbrukare från ingen-mans-land som hoppat på fel traktor och hamnat mitt i någon-mans-lands huvudstad. Men som vilken landbrukare som helst så började jag jobba, slita, arbeta, diska, "get down and dirty" ja, kalla det vad du vill. Och fram mot två tiden dyngnet därpå började jag lunka hem bland alla fulla men Åh-så-underbara människor.
Efter denna kväll så är jag mer känd som Gastros genom tidernas snabbaste diskare. Det ni. Det är en merit. Jag åker på OS i diskning nästa år i Peking. Har hört att dom är grymma diskare där borta i öst men det ska nog gå bra. Wish me luck.
ps. Åh jag får ju inte glömma mina Emo-skärmärken som jag fick från en vattenkran(pallar verkligen inte att förklara)! Dom är jävligt klockrena... förutom att dom är på min handflata och på mina fingrar. Men för att göra det mer spännande så säger vi att jag bara missade helt enkelt. Eller att det var meningen. Hmm. What ever. ds.
pölze
Kommentarer
Trackback
