2100

Jag längtar till framtiden. Det är hemskt att göra det. Att inte riktigt känna att man kan njuta av nuet. Det är antingen dåtid eller framtid. Mellantinget funkar inte riktigt. Men sen, när nuet blir till dåtid då vill man gärna gå tillbaka.

Nuförtiden känner jag ingen lust för allt det halvdana i mitt liv. Jag vill bara ha det bästa, jag vill sålla bort resten i ett stort jäkla durkslag. Där sållas de sämsta kompisarna, läxorna, viljan och lusten att faktiskt lära sig något nytt och de falska låtarna som du hatar bort. Men är det egentligen inte det livet handlar om? Att styra och ställa över sitt liv och ta bort allt som är dåligt. Eller är det bra att faktiskt ha kvar det dåliga och göra det till något halvdant.

Nu ska jag fira med sömn eftersom det är nationelltprov imorgon.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0