A boss bitch dipped in sauce

Öe. Ja, idag har det varit en såndär dag då jag gång på gång försökt vara glad, frisk, positiv och allt det där men som bara slutar med att man blir deprimerad över att pennvässaren inte funkar. Pms, urinvägsinfektion och illamående fick mig idag att gå till bristningsgränsen och jag fick något form av sammanbrott och sket helt och hållet i Bosses mutteri om att vi bara har en lektion kvar. Bosse är för gammal för att förstå sig på brudar som mig. Och när jag mår så som jag mådde innan hjälper det inte att indesign phuckar photoshop. Men nu har jag fått i mig mina droger; penicillin, ipren och panodil... mina vänner.

Efter mitt helt meningslösa närvaro på frånvarolistan så bar det av i en volvo full med testosteron till metropolen glumslöv där årets tre viktigaste fotbollsmatcher i campeons historia skulle spelas. Jag var sportfotograf som lyckades klicka fram ca 200 bilder, alla med lite kärlek och tanke bakom. Trots det kan jag inte lova något. Nå, ettorna var sämst... ganska väntat - dom är ju faktiskt sämst. Tvåorna var okej men det var ju trots allt treorna som oförståligt vann klabbet. Ja, så kan man ju spendera ca 4 timmar en fredags eftermiddag. Kul, men inte så kul.

Jag känner att jag, sen jag blev en toffel har varit lite dissig mot min kära blogg. Jag har allt lite dåligt samvete... Nej, nu ljuger jag, fan heller att jag har. Men helt ärligt känner jag att jag behöver step up my game. Det finns allt några toalettdykare som är grymma. Dom var precis som jag, som en drug addict som bloggade så att näsan blödde och nästan så att det rann över bloggbägaren. Nu får jag bara återfall och tvingas komma krypande tillbaka. Kanske är det för att jag hittat en ny drog? Kanske var det bara en fas?

Nej. Jag vet inte vad det är men jag älskar att blogga. Men jag älskar också att älska.

It's time to step up my game.