A boss bitch dipped in sauce

Idag hade vi basket på idrotten vilket jag hållt på med i si så där 6-7 men inte spelat sen typ i sommras. Grymt kul och jag måste faktiskt erkänna att jag nog saknat det lite. Att få känna sig duktig på något och att samtidigt röra på sig och ha kul är ändå ganska unikt. Att komma bort från verkligheten lite grann. Eftersom jag inte spelat på riktigt på ca 1½ år så kändes det speciellt och jag gick verkligen in i ett mode som jag inte varit inne i på ett tag. Att jaga en boll och kasta den i korgen känns ganska främmande för mig just nu i mitt vardagliga liv. Jag lever absolut inte så nu. Förr betydde det allt för mig, det var mitt liv eller åtminstone en livsstil. Trots att "mitt forna liv" var berikande så känns det ändå som om jag lever ut mer nu. Jag kan göra vad fan jag vill. När jag valde Campeon istället för Filborna SPID (4år!!!) som resten av mitt lag gjorde så visste jag att jag stängde en dörr men att jag gick in i en dörr som ledde till livet, framtiden och ja, allt jag lever och verkar för nu. Jag ser på mina gamla lagkamrater och ser att de flesta av dom är lyckliga med sitt liv och jag ser mig som inte hade passat in men som passar in där jag är nu.

Även om basketlivet kanske var ett sundare liv än vad jag lever känner jag ändå att jag har växt och blivit det som var meningen att jag skulle bli och jag har aldrig ångrat att jag tog det valet jag gjorde. Att jag gick den andra vägen.