A boss bitch dipped in sauce

Efter en alldeles för lång och krävande promenad från biblioteket så ligger jag nu här, under en fleasefilt och låter datorn värma mig. På vägen till biblioteket kände jag mig ganska depp och nere men så fort jag stack näsan in i det varma kunskapsfulla biblioteket kände jag någon form av glädje. Jag vet inte var den kom ifrån jag bara kände att jag ville låna alla böcker i hela världen och lära mig. Iofs är det väl den inverkan ett bibliotek borde ha på en skoltrött gymnasieelev. Denna glädjen varade ett ganska bra tag och sex böcker om Usa:s politik senare har jag blivit pekad i riktningen till konst hyllan och börjar med en enorm glädje frossa i böcker om mode genom tiderna och från alla världenshörn! Med cirkus 15 böcker i min famn balanserar jag fram. Jag stannar och ser en kvinna sitta, sovande. Det gjorde mig så deprimerad på något sätt. Inte nog med det, bredvid henne låg en bok: "Begrav mig stående". Jahap... Också slog det mig, det är måndag och trots alla underbara böcker i världen blev jag påmind om hur jag mådde innan, när jag gick till biblioteket. Det är en måndag.

Med en tung väska, två tunga bibliotekskassar och mina minst lika tunga tankar begav jag mig hemmåt. Det tog en lång ändlös halvtimma.

Sen när jag kommer hem ja, då bemöts man av en, dagen till ära, dyster bror!

Det var ju allt annat än en fin dag. Men som tur är har jag en del underbara personer och saker i mitt liv som gör det lite lättare, förutom mina böckerna då.