A boss bitch dipped in sauce

Min bror. Han är Nörden med stort N. Men det är väl det jag älskar honom för. Att han är sig själv, att han har hittat nörden inom sig och bara lever ut helt och hållet utan några som helst hämningar.

När jag ringer hem en dag förra veckan svarar han.
-Hallå det är Alexander!
-Hej Alex! Allt bra? (Omtänksam som jag är.)
-Ehhhhhh.... (jag hör tangentbordet slå mot datorbordet frenetiskt eftersom det ena "benet" är längre än det andra)
Sen fortsätter han.
-Vill du nått? Vill du prata med mamma?
-Ja, visst.
-MMMMMMMMMMMAAAAAAAAAAMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMAAAAAAAA! (som om vårt hus vore ett mansion) Hon svarar inte.
- Men Alex, res dig upp och skrik i trappan.
-Nääääe ring upp i stället så kan hon svara.
(För att jag just då inte orkar ta den konflikten ringer jag lydigt upp. Efter ett tiotal ringningar svarar han igen)
-Hon är inte hemma.
(Jag slänger på luren (så gott det går när man har mobil))