A boss bitch dipped in sauce

Första dagen är avklarad och allt va precis som det skulle. Fredrik såg lagom bakis ut, det var en mixad stämning av ångest, någon form av oförklarlig hajp och en del dysterhet, vissa gick omkring och såg så där äckligt utvilade och gyllenbruna ut och gick omkring och log fånigt precis som om de va lyckliga. Vilket dom förmodligen är. Jag behöver ingen jäkla sista-minuten resa till thailand, neeeeej för guds skull! Jag klarar mig. Jag är lycklig. Hmm.

Nu på eftermiddagen har jag funderat en del på min framtid. Och det är ju bara ett så jäkla laddat ämne som man inte under några omständigheter kan undvika. Det kommer ju att hända. Framtiden. Men sen läste jag en artikel och rubriken va "The future is now" och det stämmer. Vi lever och verkar nu och visst man ska ju planera men inte allt för mycket. Kanske säger jag detta för att jag inte vågar planera. För det är jobbigt. Ångest. Upprymdhet. Spänning. Förtvivlan. Desperation. Glädje. Frihet. Lycka.

Men sen börjar jag tänka att allt kanske inte ser ut som det gör nu. Jag har förmodligen människor runt omkring mig som jag inte vill förlora eller åka ifrån. Ska jag skjuta upp min framtid eller mina mål för att jag trivs så bra här med mina vänner och min familj? Jag vet inte. Det jag vill göra är något som jag velat göra ett bra tag. Det är liksom min dröm. Man måste ju förverkliga sina drömmar och tänka positivt. Det är typ min ideologi och den lever jag efter eller jag försöker i alla fall.