A boss bitch dipped in sauce

Härom dagen när jag satt på flyget lånade jag en expressen tidning av tanten brevid mig enbart för att läsa den äckliga artikeln om blondinbella. Fenomenet som fått många av Sveriges tjejer i min ålder att vika ut sin idiotiska hjärna, utan filter. Bellan har i alla fall en av sveriges största bloggar. Vad kan vi läsa där? Ja, om hennes liv som brat på stureplan. Ska jag vara ärlig vet jag inte eftersom jag inte vill ge henne en mer besökare och för att jag helt enkelt inte är intresserad av hennes mainstream-stureplansliv förgyllt med manikyrer och shopping. Missförstå mig inte jag tycker om manikyrer, på mig. Jag älskar shopping, när jag shoppar. Annars få det vara. Det jag skulle komma fram till var att bakom fasaden, manikyren och blondinen finns en smart affärskvinna som driver varumärket Blondinbella. Hon har en trygg framtid, hon kommer inte behöva ta studielån och hon kommer kunna köpa en lägenhet. Hon är helt oberoende. Självständig, när det kommer till pengar. Sen är frågan då hur mycket man som person är beredd att offra. Hon gör sig dummare än vad hon är. Hon är ett varumärke. Men kommer vågen att gå över om några år? Så att hon sedan kan fortsätta med sina framtidsplaner om att gå på juristlinjen. Eller har hon lämnat ut sig själv helt och hållet?

Jag tycker faktiskt att detta är hemskt. Att hon lyckas med detta. Att folk läser bloggen trots att de avskyr hennes den.  Att skit säljer skrämmer faktiskt mig. Fattar inte alla som hatar denna Blondinen att hon faktiskt tjänar pengar på att just du besöker bloggen och skriver hat-kommentarer. Varje gång du skriver in webbadressen kommer det ett litet tillskott till hennes nya lägenhet på östermalm. Kul för henne men vad ger det dig.

Det är ju faktiskt kul att veta om det blev tippar på manikyren denna gången.