Time sucking attention searching fucker
Jag lägger mig ner på mitt golv och gör mina klena situps medans jag sneglar på grey's som är på mute och lyssnar på Chris Martins fina stämma och kommer på att fan, jag är fan arg. Varför är jag arg? Jo... jag satt precis och tänkte på folk runt omkring mig, mina vänner, min ovänner, folk jag hatar, folk som hatar mig men som smetar på ett leende för att... det är fint. Visst det kommer alltid finnas folk som hatar en och som jag hatar minst lika mycket tillbaka, fint... men det kommer alltid finnas den personen som du inte kan stå ut med men som du dras med i vilket fall, som du alltid är till lags med för... det är ju så fint.
Det värsta är när vart enda konversation du har med personen i slutändan alltid handlar om hur hon/han mår. Hur mycket dåligt det är i dennes liv, hur tjock och fläskig denna person är, det är stressigt, det är skit och allt bara lastas på dig för du är så snäll och denna personen har sugit ut all energi ur dig så du säger inte emot utan bara tar det. Tillslut kanske du borde börja ha ipod lurarna i medan denna osamarbetsvilliga personen pratar. Tillslut kanske denna person inser varför du stirrar tomt in i en vägg. Det är nästan som om denna personen är ut och in och pratar till sig själv, om sig själv utan att vara medveten om vad som pågår runt omkring.
Faktumet kvarstår att du, du sitter i skiten. Nej, ungefär 15 meter med skit och sen, sen kommer du. I skiten. Vad är det då som krävs? Hur mår du? Nej. Hur är det med dig idag? Nej. Är allt bra med dig idag? Nej.
Du ska stirra lika tomt i hennes/hans ögon som du precis stirrade i datorn. Du ska resa dig, släppa blicken och gå därifrån. Nej. Du gör som jag, stannar och inser att denna personen behöver dig. Du står ut. Blir olycklig och släpper taget långsamt. Det är det som vänner är till för. Och denna personen är ju trots allt din vän. Eller nått.
Nej.
Det värsta är när vart enda konversation du har med personen i slutändan alltid handlar om hur hon/han mår. Hur mycket dåligt det är i dennes liv, hur tjock och fläskig denna person är, det är stressigt, det är skit och allt bara lastas på dig för du är så snäll och denna personen har sugit ut all energi ur dig så du säger inte emot utan bara tar det. Tillslut kanske du borde börja ha ipod lurarna i medan denna osamarbetsvilliga personen pratar. Tillslut kanske denna person inser varför du stirrar tomt in i en vägg. Det är nästan som om denna personen är ut och in och pratar till sig själv, om sig själv utan att vara medveten om vad som pågår runt omkring.
Faktumet kvarstår att du, du sitter i skiten. Nej, ungefär 15 meter med skit och sen, sen kommer du. I skiten. Vad är det då som krävs? Hur mår du? Nej. Hur är det med dig idag? Nej. Är allt bra med dig idag? Nej.
Du ska stirra lika tomt i hennes/hans ögon som du precis stirrade i datorn. Du ska resa dig, släppa blicken och gå därifrån. Nej. Du gör som jag, stannar och inser att denna personen behöver dig. Du står ut. Blir olycklig och släpper taget långsamt. Det är det som vänner är till för. Och denna personen är ju trots allt din vän. Eller nått.
Nej.
Kommentarer
Trackback
