A boss bitch dipped in sauce

...men jag fullkomligen HATAR bloggar! Jag hatar bloggar. Dock inte alla. Utan jag hatar bloggar som inte har någon mening. Vilket är vad de flesta bloggar inte har. Det finns ingen humor, ingen energi, inga riktigta känslor utan bara gammalt tradigt snack om det mest ovästenliga sakerna som förekommer i ens liv. Det förekommer inte ens utan det bara är.

"Idag var jag och Sanna och shoppade. Det var kul. Åh nu måste jag dra, ska på fest hos Micke. PUSS"

Vad är meningen med detta? Vem vill veta vem denna människan är? Har hon/han några åsikter om någonting? Det förmedlar inte ens någon känsla utan det... bara är. Det behöver inte ens vara åsikter eller känslor om något viktigt, bara det är nått. Det kan vara mystiskt, negativt, positivt, impulsivt... ja vad fan som helst bara man kommer fram till något eller öppnar upp något.

Visst, det är jättefint att vara snygg och brun och att kunna puta med läpparna som om man inte gjort något annat förr. Men inte fan vill jag ha en jävla internet adress upptryckt i trynet. Det är ju värsta lurendrejeriet. Reklam som leder till en soptunna. Det hade ju fan varit mer spännande pilla i naveln än att läsa om någon annans tråkiga, ytliga, obetydelselösa liv.

När du sitter bakom en skärm är det fan skitsamma hur du ser ut eller vem du är. Om du inte tycker eller känner något så är du dålig. I mina ögon.


PUSS


Och fuck off.

Ja, då har Johan Palm åkt ut. Cry me en jävla river. Och det var precis vad fansen gjorde. Jag. Jag skrattar åt de små liven. Ännu mer kommer jag skratta på deras bröllop när filmen kommer upp i ett av de 64 pinsamma talen. Det är fint med skadeglädje.

Nästa fredag är det faktiskt första gången vi kommer att höra idol på riktigt. Små flickorna kommer vara borta, inklusive Johan Palm.

Det är skönt att veta att det mest patetiska i mitt köns historia precis har skett. Det kan inte bli värre. Jag skäms och ber om ursäkt för detta.

Vi har mål. Vi har tur. Vi har otur. Vi har kärlek, hat & fel.
Vi har destinationer utan flygbiljett, vi har en Gud men ingen tro, vi är köttätande vegeterianer, vandrande alkoholister med vitaminer, vi är askkoppar som folk vill hångla med, vi har anorektisk fetma, vi är krängande viktväktare, vi är missbrukare.

Vi är vandrande misstag som ibland lyckas.

Tack

(Från onsdag)

Är det någon som vill gå upp imorgon klockan 5 och supa sig full och sedan gå till skolan?

Filip & Fredrik har tydligen inte varit med om en lussevaka.

Lussevakan är inte på en fredag. Vad fan är det? Det är fan tradition att vara full dagen efter i skolan även om jag hatar kvällen, natten och morgonen under och efter lussevakan. Det är det värsta man kan utsätta sig för och det är aldrig, under några omständigheter kul. Nej.

Detta år ska jag vara hemma hos mig eller hos någon annan, spiknykter tittandes på sällskapsresan. Ja, jag vet det är fredag men det är bara en vanlig sketen fredag. Ingen lussevaka. Vi säger såhär – det är ingen lussevaka i år. För den är lika betydelselös som mitt navelludd, det spelar ingen roll hur många affischer Bli sedd sätter upp. Den finns inte.




(Helgens ögonblick: När Henke springer ut på IH:s plasttäckta plan och hela publiken ser ut som världens mest stolta föräldrar. ”Vi som känner honom är så otroligt stolta!”)

Ikväll ska jag prova något jag aldrig gjort förut. Jag ska ha en vit kväll (passande nog snöar det ute). Inte en enda droppe med alkohol ska rinna ner för min hals. Hmm... vi får se hur det går. Men jag är en diciplinerad person... tror jag.

Anyway... satt precis på facebook och kollade igenom alla bilder på mig. Lite ångest sprider sig i knoppen. Anledningen var just att jag skulle se att en fylla inte alltid är så fin som man vill tro att den är. Den är ful rättare sagt. Ikväll kanske första gången jag blir riktigt snygg på festbilder, jämförelse med alla andra då. Det hade ju inte varit fel.

Dagens stör är lätt själviska människor. Vilket alla människor är... så alla är störiga. Nej, riktigt så illa är det inte men jag är på lite dåligt humör för min vän alkohol hänger inte på ikväll. Eller han hänger på men han kommer vara lika störig som resten av människorna på jorden - egoistisk och efterhängsen.

Äh kolla igenom alla dina foton på facebook, sen kan vi snacka.

Frid.

Jag tror att jag precis har slått ett rekord.
Jag tror att jag har blivit en plugghäst.
Jag har suttit på biblioteket och pluggat i 6 timmar.
6 timmar av konstant plugg.

Men nu, kan jag sova med gott samvete. Med Hillary by my side.

Varje gång jag har ett problem vill jag lösa det. Det går till som såhär; det är tre olika faser. Fas 1: Jag vill se om jag först kan klura ut det för att sedan upptäcka att jag inte kan klura ut det. Förgäves. Fas 2: Jag fortsätter grubbla och irritera mig men gör absolut inget åt det. Fas 3: Jag hittar Kundservice. Jag ringer. Jag väntar. Jag hör en vacker röst som ger mig ett vackert enkelt svar som jag inte skulle kunna tänka på. Jag älskar det. Och dom...


Dom älskar mig.

Det är så jävla skönt att ha sovmorgon på måndagar!
Jag har inte ens klätt på mig.

Detta är lycka. Att cykla om 15 minuter.

Igår var jag full för första gången på 57 veckor vilket ledde till att jag... minst sagt... och som sagt... blev full. Men illa var det inte eller inte då. Fyllan är som en snygg ung kille på kvällen och dagen därpå en äcklig gammal gubbe. Kul som fan var det med den snygga killen men idag har den gamla gubben segat till mig helt.
Jag har upptäckt att jag är otroligt effektiv när jag är bakis. Jag gör det som står på min lilla lista och jag gör det helhjärtat. I somras hade jag mina bästa jobb dagar som en bakismänniska. Jag är en bakismänniska.

ÅH! Det värsta skumma saken hände igår! Oh jag blev fan riktigt arg! Jag och min kära kompanjon Fia gick på bruksgatan och så traskar vi förbi ett par rockare/lodisar som sitter på marken och käkar något som skulle kunna vara en kebab. Jag tittar hungrigt ner på deras mat och säger "det där ser bra ut" lite för mig själv. Efter tre sekunder när vi har passerat dom skriker en av killarna: "JÄVLA MODERAT!". Chockad över denna kommentar vänder jag på klacken och skriker tillbaka: "JAG ÄR FÖR I HELVETE SOSSE!!!!!!". Mer chockad än mig håller han käften. Nu är jag varken socialdemokrat eller moderat men vem fan är han som försöker sätta en stämpel på mig??!!!! Jag är den enda i hela världen som sätter en stämpel på mig. Så.... nu är jag tydligen sosse.


Puss

Jag har ingen grupp med kompisar. Jag har i och för sig en klan men inte en grupp som måste umgås frenetiskt för att bekräfta vänskapen som såsmåningom tär sönder den. Jag har min klan och mina vänner. Jag vet var jag har mina vänner och min klan och dom vet var dom har mig.

När jag lyssnar på mina respektives liv blir jag förvånad över hur mycket drama det finns. Jag inser snabbt att mitt liv är allt annat än dramatiskt. Mitt liv är marijana jämfört med deras extacy-liv. Jag vet inte vad det är men jag attraherar inget drama.

Så om ni vill chilla. Träffa mig och avdramtisera era liv.
Ps. Du behöver inte höra av dig varje dag heller. ds.

Ja, höstlovet har sett sina sista pumpor, spindelnät och tjocka godisätande-halloweenäckelbarn. Det är över och det skulle lika gärna kunna vara ett bortklippt klipp ur en dålig film för min del. Med halsfluss och feber summerar jag mitt sista höstlov. -2 av 5 solar blir det nog. Hösten blev liksom lite mörkare än vad den egentligen är.

Vid den här tiden på året brukar jag röka på vardagar i hopp om mening med livet. Desperationen efter en kram brukar vara alldeles för tydlig och musiken är lite mer deprimerad än vad skalet är. Själen springer iväg i hopp om att någon ska bry sig. Usch nu blev det flummigt.

Det ända jag vet är att nu är verkligheten här. Vi står stilla och glömmer att detta är "the time of our lifes". Och Hillary Rodham Clinton sitter i min soffa och vill att jag ska läsa om hennes jäkla liv.

Jag lyder.

Är det bara jag eller är det obehagligt att se ett förflutet gå förbi, med ögonen, med en kall blick, tillhörande en kropp som faktiskt har.... varit där. Här. Besvarandet är minst lika känslokallt och obemötande. Om inte värre. Is. Jag har varit där. Här.


Synden är allt underbar, eller hur nunnan?