Real Life

Ja, höstlovet har sett sina sista pumpor, spindelnät och tjocka godisätande-halloweenäckelbarn. Det är över och det skulle lika gärna kunna vara ett bortklippt klipp ur en dålig film för min del. Med halsfluss och feber summerar jag mitt sista höstlov. -2 av 5 solar blir det nog. Hösten blev liksom lite mörkare än vad den egentligen är.

Vid den här tiden på året brukar jag röka på vardagar i hopp om mening med livet. Desperationen efter en kram brukar vara alldeles för tydlig och musiken är lite mer deprimerad än vad skalet är. Själen springer iväg i hopp om att någon ska bry sig. Usch nu blev det flummigt.

Det ända jag vet är att nu är verkligheten här. Vi står stilla och glömmer att detta är "the time of our lifes". Och Hillary Rodham Clinton sitter i min soffa och vill att jag ska läsa om hennes jäkla liv.

Jag lyder.

Är det bara jag eller är det obehagligt att se ett förflutet gå förbi, med ögonen, med en kall blick, tillhörande en kropp som faktiskt har.... varit där. Här. Besvarandet är minst lika känslokallt och obemötande. Om inte värre. Is. Jag har varit där. Här.


Synden är allt underbar, eller hur nunnan?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0