A boss bitch dipped in sauce

Igår blev som tidigare nämnt en väldigt speciell och dramatisk kväll för min del. Det hela började med att jag och Jacob skulle bege oss ut och ta en picnic i kvällssolen för att ta tillvara på det fina vädret. Det blev en kort bilfärd till fina vikingstrand där vi hittade en perfekt liten plats i sanden. Allt var fint. Vi hade god mat, mycket mat, en grill, massor med filtar och varsin vindjacka. Vi hade rätt kläder och frös absolut inte. För en gångs skull var jag rätt klädd för vädret. Vi tände den lilla fina engångsgrillen och efter det tunna lilla äckliga pappret hade brunnit ut var det inte mycket som hände där.
I brist på, ja, kunskap och jag vet inte... vett la vi på korvarna för att dom i alla fall skulle kunna bli lite ljumna. Vi hade absolut sänkt våra förväntningar på vår goda mat vid det här laget. En halv tändsticksask senare inser vi att vi kanske skulle tagit med oss tändvätskan i alla fall. Jag kör hem för att hämta tändvätska. Kommer in på vår lilla parkering med betoning på "lilla" och märker att båda grannarna ställt sig på sina plater, vilket sällan händer och att jag då ska in där emellan. Hmm. Jag svänger in, rätar upp bilen lite för lite och kör sakta frammåt och bilen lyfter sig på min högra sida. Japp, jag körde in i bilhelvetet. Mitt hjärta åker upp i halsen och jag springer ut och ser att de två volvosarna gosar lite väl hårt. Tårarna rinner och jag springer hem rädd för mitt liv att jag ska få betala alla skadorna som jag nu åstadkommit och att jag också ska behöva berätta detta för mina föräldrar och grannen. Jag kommer in i huset röd som en kräfta i huvudet och gör en minst sagt dramatisk entre för mina päron och gästerna. "JAG HAR KROCKAT!" flyger det ur mig vilket känns lite väl när det mer var en puss på rumpan av en volvo i 1 m/h men ändå... det var faktiskt traumatiskt.
Men grillkvällen fortsatte (Jacob var ju fasiken kvar på stranden!) och pappa körde mig tillbaka med min jävla tändvätska. Väl nere på stranden dränker vi grillen i tändvätska, sätter fyr på skiten och slänger på korvarna. Dock med ett glatt humör. 3 minuter senare inser vi att min balkong faktiskt är väldigt mysig och att vi har en gasgrill som tar 30 sekunder att värma upp. Vi ringer mofasa, han leker taxi och hämtar upp oss, vi åker hem och dukar upp vår fina mat med varma korvar och med massvis med värmeljus och njuter av den fina utsikten.
"Varför gjorde vi inte detta från början?" frågar Jacob mig. "Jag vet inte" svarar jag.... "detta är ju faktiskt inte så jävla illa.".
Varför ser man aldrig det man har? Och varför ska man göra allt så komplicerat?

Kvällen slutade som vanligt; Jag somnar i två timmar, Jacob får inte liv i mig. Jag vaknar när han är trött och vi går och lägger oss. Men mysigt hade vi.

Nej, nu måste jag sova ska upp tidigt och powerwalka...