Alone but not lonely
Sitter här hemma och nu har det blivit officiellt - jag stannar hemma ikväll. Jag har kommit in i en känsla som jag ibland kan ha otroligt svårt att komma ut ur, myskänslan. Känslan av att inte känna att man behöver prata med någon, träffa någon eller ens tänka på något. Jag har ett otroligt stort behov av att vara ensam. Om jag har mycket på gång eller har träffat väldigt mycket människor under en tid och inte fått någon tid till mig själv får jag en smärre panik. Denna tid får jag exempelvis när jag tränar och det är därför jag tror att jag gör det relativt ofta. Jag menar absolut inte att jag är osocial, utan jag tycker bara att det är skönt att vara ensam ibland. Rensa tankarna lite. Det är viktigt att man kan vara med sig själv, hur ska man annars kunna förvänta sig att andra ska det?
Nu ska jag vara ensam, eller i alla fall tills Jacob kommer hem - stupfull. Wow vilket sällskap. Haha. Planen är att kolla upp lite grejer inför hösten. Läsa lite i alla dessa tidningar som anlänt till vårt lilla radhus (Både mamma och pappa får hem lite tidningar då och då, plus lite prenumereringar), därefter funderar jag på att börja läsa en bok. Det är ett väldigt bra sätt att vara ensam på! Plus att det är väldigt härligt att fly och sätta sig in i någon annas liv!
Nu ska jag göra någon form av efterrätt på blåbär...
Nu ska jag vara ensam, eller i alla fall tills Jacob kommer hem - stupfull. Wow vilket sällskap. Haha. Planen är att kolla upp lite grejer inför hösten. Läsa lite i alla dessa tidningar som anlänt till vårt lilla radhus (Både mamma och pappa får hem lite tidningar då och då, plus lite prenumereringar), därefter funderar jag på att börja läsa en bok. Det är ett väldigt bra sätt att vara ensam på! Plus att det är väldigt härligt att fly och sätta sig in i någon annas liv!
Nu ska jag göra någon form av efterrätt på blåbär...
Kommentarer
Trackback
