A boss bitch dipped in sauce

Sitter i soffan och tar det lite lugnt efter en väldigt hektisk jullunch på dagiset. Trettio ungar som sitter vid ett långbord och kränger mat och skriker efter mer är allt annat än rogivande. Trots detta kaos lyckades jag slänga i mig lite osaltad julmat och riktigt gott blev det faktiskt. Har nästan blivit immun mot kaoset och skriket tror jag. Imorgon är det min sista dag på dagiset och visst, det känns väl lite sorligt men det ordnar sig. Nu vid jul kommer det ändå inte vara särskilt lugnt för min del. Jobbar nästan alla mellan dagarna och några till därefter som jag vet nu. Så på jobb fronten skadar det inte.

Sitter och försöker fokusera på att redigera lite bilder från förra helgen men fuskar lite hela tiden med att kolla på bloggar, facebook och annat kul. Ska nog träna lite så att jag kan vara fokuserad senare när jag ska jobba.

Ibland blir jag så otroligt frustrerad på vissa personer. Jag är en person som konstant försöker vara alla tillags. Jag försöker att göra så att ingen ska ha en anledning att vara irriterad eller arg på mig. Det blir bäst så för alla. Detta sätt att bete sig har ju absolut sina nackdelar. Jag mesar till mig lite väl mycket ibland och orkar inte riktigt "ta den fighten" som ibland krävs. Om jag nu gör det så blir det inte riktigt hela vägen eller så skriver jag av mig här istället för att släppa ut allt groll ut i det fira. Men nu tror jag fan att det är dags att ta tag i detta, att säga ifrån på skarpen. På riktigt. Ibland önskar jag att vissa kunde läsa ens tankar så att dom förstår hur vissa saker eller handlingar (eller saknaden av handlingarna) får en att må. Så tänk lite på hur ni behandlar era vänner, familjemedlemmar, nära och kära. Visst, dom älskar väl dig men ibland är det inte tillräckligt för att man ska kunna hålla ihop.