Trendig tjockis
Idag gick det så jävla bra. Ja, det gick fan i mig asbra!
Jag tog mig friheten att sjukanmäla mig från engleska lektionen idag eftersom jag bara gick omkring och suckade över alla minuter jag slösade! Jag kilade iväg till körskolan, som planerat och satte mig där med en enorm beslutsamhet om att jag skulle klara åtminstone en del. Om inte två! Tre timmar senare gick jag hem, tre delar rikare! Detta betyder att jag är klar med repitionsfasen! Puh! Skönt! Se vad lite härlig motivation kan göra!
Detta spektakel firades med en härlig "the killers-walk" hem. Jag vet inte om jag har berättat om detta innan men jag har en speciell gångstil till några speciella låtar. När jag spelar the killers låtarna börjar jag gradvis gå fortare och alltmer fotomodelligt... vill jag tro i alla fall. Jag känner mig som om jag gick på victoria secrets catwalk och jag känner mig som en tanig modell (haha, detta låter helt sjukt!). Idag kände jag mig extra snygg eftersom jag igår fick en komplimang från Grant att det såg ut som om jag hade gått ner i vikt och idag en annan komplimang av Sillen som sa att jag såg trendig ut i min lugg. Fint!
Så om ni ser mig på stan eller ja, var som helst, komma farandes i en jävla fart med svingade höfter som en victoria secret modell... då... då vet ni vad som är på gång. Och stoppa mig inte för i helsike! Jag är i ett mode. Jag skulle nog bli förbannad om du stoppar mig. Faktiskt. Jag brukar ta denna "walken" i alla humör för den passar till precis allt och jag blir genast på mycket bättre humör.
Nu på eftermiddagen har jag jobbat på mitt naturarbete och det har faktiskt gått helt okej. Jag ska fasiken skriva klart skiten i helgen. Orkar inte ha saker hängades över mitt huvud!!! Jag är en sån person som inte kan göra saker parallellt. Det går inte! Jag måste lägga fokus på en grej och avsluta den, sen kan jag börja med något nytt. Det enda som krävs är faktiskt planering och nu tackar jag verkligen vittra som under tre softa år lärde mig någonting - planera!
Idag sa Chelsea att jag var lik Erin i "The city" och det var baske mig en fin komplimang. Hoppas hon menade mer än håret. Men det är väl det jag får hålla med om, att vi är lika när det kommer till luggen.
Jag tog mig friheten att sjukanmäla mig från engleska lektionen idag eftersom jag bara gick omkring och suckade över alla minuter jag slösade! Jag kilade iväg till körskolan, som planerat och satte mig där med en enorm beslutsamhet om att jag skulle klara åtminstone en del. Om inte två! Tre timmar senare gick jag hem, tre delar rikare! Detta betyder att jag är klar med repitionsfasen! Puh! Skönt! Se vad lite härlig motivation kan göra!
Detta spektakel firades med en härlig "the killers-walk" hem. Jag vet inte om jag har berättat om detta innan men jag har en speciell gångstil till några speciella låtar. När jag spelar the killers låtarna börjar jag gradvis gå fortare och alltmer fotomodelligt... vill jag tro i alla fall. Jag känner mig som om jag gick på victoria secrets catwalk och jag känner mig som en tanig modell (haha, detta låter helt sjukt!). Idag kände jag mig extra snygg eftersom jag igår fick en komplimang från Grant att det såg ut som om jag hade gått ner i vikt och idag en annan komplimang av Sillen som sa att jag såg trendig ut i min lugg. Fint!
Så om ni ser mig på stan eller ja, var som helst, komma farandes i en jävla fart med svingade höfter som en victoria secret modell... då... då vet ni vad som är på gång. Och stoppa mig inte för i helsike! Jag är i ett mode. Jag skulle nog bli förbannad om du stoppar mig. Faktiskt. Jag brukar ta denna "walken" i alla humör för den passar till precis allt och jag blir genast på mycket bättre humör.
Nu på eftermiddagen har jag jobbat på mitt naturarbete och det har faktiskt gått helt okej. Jag ska fasiken skriva klart skiten i helgen. Orkar inte ha saker hängades över mitt huvud!!! Jag är en sån person som inte kan göra saker parallellt. Det går inte! Jag måste lägga fokus på en grej och avsluta den, sen kan jag börja med något nytt. Det enda som krävs är faktiskt planering och nu tackar jag verkligen vittra som under tre softa år lärde mig någonting - planera!
Idag sa Chelsea att jag var lik Erin i "The city" och det var baske mig en fin komplimang. Hoppas hon menade mer än håret. Men det är väl det jag får hålla med om, att vi är lika när det kommer till luggen.
Kommentarer
Trackback
