A boss bitch dipped in sauce

Jag är jävligt envis. Otroligt envis. Så envis att det ibland absolut inte lönar sig för mig eller för någon annan. Till råge på att vara envis är jag också känslosam och fattar många beslut på en känslor vilket gör att jag sällan ångrar mig när jag gjort ett val. Känslorna gör mig till en person som har lätt till både skratt och tårar, på gott och ont.

Just nu är jag mitt inne i en situation där jag egentligen bara sätter krokben för mig själv. Både envisheten och min känslosamhet gör det hela till en ganska oumbärlig situation som jag ganska snart måste ta mig ur. Det gäller vänskap, säkerligen en del missförstånd (lite för många), slarv och såklart envishet. Om inte från båda sidor så i alla fall från min sida. Det är inte vackert. Jag vet inte vad jag skulle komma med detta inlägget. Men det gick liksom inte att ignorera längre utan bubblade upp till ytan.

Nog om det. Mamma satt precis och skulle fixa med julklappar till mina morföräldrar på internet - några biljetter till en festival i deras stad. Bara kolla på bilderna så fattar ni! Fy fan vad vi garvade!