A boss bitch dipped in sauce

Har precis haft ett väldigt envist samtal med min farmor. Det blir lätt så eftersom vi båda är så enormt envisa och hela tiden försöker överträffa varandra. Väldigt frustrerande med andra ord. Det är såhär att nästa helg ska min systerdotter Klara döpas i Halmstad och helgen efter ska min systerson Teo döpas i Stockholm. Min farmor, 67 år, relativt pigg, lat, envis, negativ och underbar på sitt egna lilla vis kommer inte till dopet i Halmstad. Det var ganska givet och förståligt eftersom resan skulle ta ca. fem-sex timmar. Dessutom kommer alla samlas för dopet veckan efter ändå. Sen får jag höra att hon inte ska komma på Teos dop heller. Anledning: 1 Det blir orättvist om hon går på Teos dop och inte Klaras, 2 det är jobbigt att ta sig till Stockholm. Hon bor för fan i Västerås! Det tar drygt en timme med tåget! Snacka om att bara se hinder! Hon är inte riktigt klok! Men nu har jag i alla fall ringt henne och haft ett allvarssnack. Jag sa saker som "vill du inte träffa mig och Alex va?!", "du behöver ju inte komma om du inte vill!" och såklart lite tough love "farmor du är inte 90! Res dig ur soffan, boka en biljett till stockholm och kom och hälsa på dina barnbarn och dina barnbarnsbarn....!". Hon kommer i alla fall. Eller det kan man aldrig veta fören man ser det.

Nu ska jag bläddra mig till sömns i nya Elle!