A boss bitch dipped in sauce

Dagen började ju helt prima med en smärre försovning, konstig frukost och andra påfrestande saker att oja sig över resten av dagen. Så här var det: Jag skulle gå ner för att ta på mig och rusa till förskolan, alltid precis i tid. Och helt plötsligt känner jag hur jag tappar fotfästet och hör mig själv säga "nej, nej, nej" och kort därefter också höra mamma (aka världens nästmest oroade människa, nana har fortfarande tronen som den mest oroade) oja sig. Det hela gick så fort och helt plötsligt befinner jag mig fem trappsteg längre ner för trappan med tårar ner för min kind, som en reflex. Fasiken vad det gjorde ont! Så nu har jag gått omkring och sagt till barnen att "ja, Melissa har slagit sig på svansen... ja, det är därför hon går som en anka"... Och ja, man pratar om sig själv till barnen i tredje person. Det är inget konstigt.

Den lilla insidenten gjorde mig fem minuter sen, vilket gjorde att jag kände mig lite sen resten av dagen. Är inte det lite konstigt att något som hände på morgonen rubbar dagen helt och hållet. Har känt mig efter... ja, jag känner mig efter nu till och med!

Nu ska jag bada, slappna av, läsa och se Grey's!