Framgång handlar om hur man hanterar motgång
Alla har vi våra motgångar och våra kamper som vi kämpar för. Vare sig det handlar om en sjukdom, att gå ner i vikt, att få bra betyg i ett ämne eller sluta röka så kan det vara något som är otroligt viktigt för oss. Jag har en kamp just nu som jag kämpar för varje dag. Om jag skulle berätta det för någon vad det är skulle de säkert tycka att jag är löjlig eller att det inte är så viktigt. Men det spelar ingen roll för det är viktigt för mig, det är något jag vill och något som jag gör för mig själv. Ingen annan. Under denna process så går det hela tiden upp och ner - ena dagen är det en bra dag och motivationen är på topp och andra dagen är urkass och lockelsen att ge upp blir mer verklig.
Jag är ingen som ger upp bara sådär utan är väldigt envis, eller kanske ska jag säga naiv. Jag tror alltid på mig själv till viss del. Ja, det gör jag faktiskt. Jag är alltid den som är mest exalterad över att hålla i en lott och jag tror alltid att det finns en chans att just jag vinner. På min grundskola hade vi varje år en utmärkelse - årets elev. Jag trodde alltid att jag hade en chans att vinna och var faktiskt till och med nervös. Självklart hade jag en chans precis som alla andra elever men jag trodde ändå att det just denna gång skulle bli jag som stod där, rödsprängd och generad över denna fina gest. Jag vann aldrig. Jag fick inte ens ett åh-vad-du-är-söt-men-inte-särskilt-begåvad-men-du-får-ett-pris-ändå-pris. Nej, inte ens det. Men jag tror verkligen på att jag en dag kommer vinna något. Och ju äldre jag blir desto större kommer jag tro att det blir. Jag vet inte riktigt om den teorin kommer att hålla men vi får väl se.
De senaste veckorna har det varit lite tufft. Inget resultat över hårt arbete och många gånger har jag känt för att ge upp men innerst inne vet jag att det inte kommer hända. Denna gången ska jag vinna.
Framgång handlar om hur man hanterar motgång.
(Nu sa mamma att jag lät som Maria Montazami när jag sa: "Nu sitter jag här... framför.... d..d.. datorn...". Det var droppen. Nu ska jag nita henne!)
Jag är ingen som ger upp bara sådär utan är väldigt envis, eller kanske ska jag säga naiv. Jag tror alltid på mig själv till viss del. Ja, det gör jag faktiskt. Jag är alltid den som är mest exalterad över att hålla i en lott och jag tror alltid att det finns en chans att just jag vinner. På min grundskola hade vi varje år en utmärkelse - årets elev. Jag trodde alltid att jag hade en chans att vinna och var faktiskt till och med nervös. Självklart hade jag en chans precis som alla andra elever men jag trodde ändå att det just denna gång skulle bli jag som stod där, rödsprängd och generad över denna fina gest. Jag vann aldrig. Jag fick inte ens ett åh-vad-du-är-söt-men-inte-särskilt-begåvad-men-du-får-ett-pris-ändå-pris. Nej, inte ens det. Men jag tror verkligen på att jag en dag kommer vinna något. Och ju äldre jag blir desto större kommer jag tro att det blir. Jag vet inte riktigt om den teorin kommer att hålla men vi får väl se.
De senaste veckorna har det varit lite tufft. Inget resultat över hårt arbete och många gånger har jag känt för att ge upp men innerst inne vet jag att det inte kommer hända. Denna gången ska jag vinna.
Framgång handlar om hur man hanterar motgång.
(Nu sa mamma att jag lät som Maria Montazami när jag sa: "Nu sitter jag här... framför.... d..d.. datorn...". Det var droppen. Nu ska jag nita henne!)
Kommentarer
Postat av: Elin från alfa
MELISSA!
Fyfan det kunde varit jag som skrivit det där.
Detta var så oerhört skönt att läsa. Att man inte är ensam med allt kämpande och den naiva tron på sig själv, i vått o torrt!
Du är så bra! Heja heja!
Postat av: Melissa
Haha men du är ju för söt! Skönt att veta att någon annan känner samma sak! :D
Heja Elin också för fan!
Postat av: isabel the bolt
MELISCHKIN! Det var 2349023840 år sedan vi sågs, så kan vi get together snart och fika eller något? :*
Trackback