HÅNGELSCHMÅNGEL
För några veckor sen hade jag och Jacob en diskussion om hångel. Hur vidare det är mysigt, gott eller till och med äckligt. Av egna erfarenheter är hångel något som jag helst håller mig borta ifrån, jag har aldrig lyckats (och min motpart har aldrig lyckats heller) eller ens fattat grejen med det. Varför ska man egentligen göra det, när man istället kan pussas eller kramas? Det är ju så sjukt mycket mysigare, ser mycket mer aptitligt ut och känns... renare.
Att se på hångel är något jag näst intill har en fobi mot. De värsta är nästan att de flesta inte har den självdistansen (eller omdöme) att inse att deras hångel faktiskt inte ser ut som det gör på film. I filmerna har de redigerat, dirigerat och tränat sig på att de ska se bra ut och att det ska framstås som något mysigt, men inte ens då lyckas de alltid. I verkliga livet finns det slem, snor och tänder, massivis med tänder, och självklart denna muskel som sägs vara en människans mest kontrollerbara muskel - tungan. Trots detta måste jag säga att den framstås som högst okontrollerbar när den söker igenom munhålan efter motpartens tunga bland tänder, svalj, gom och.. tänder... för att sen när den väl tror att den funnit vad den sökte bara ska veva rundor eller ja, leka katt och råtta... i princip.
För mig känns hångel som något dumt man gör när man är full, något man gör när alla hämningar släpper (i negativ mening) och man släpps lös som något form av djur. Man tappar omdömet och hånglar helt enkelt. Ingenting jag går igång på direkt.
För några kvällar sedan, precis när vi skulle gå och lägga oss, började Jacob ta upp att han tyckte att pussar kan vara lite onödigt och att han hellre kramas. Jag släckte lampan och vände ryggen mot honom.
Tänk att man kan älska någon SÅ mycket! Snart kommer Jacob hit och då blir det mys HELT utan hångel.
Ha en fin torsdag! Imorgon är det fredag och då jädrar ska vi ha kul!
Att se på hångel är något jag näst intill har en fobi mot. De värsta är nästan att de flesta inte har den självdistansen (eller omdöme) att inse att deras hångel faktiskt inte ser ut som det gör på film. I filmerna har de redigerat, dirigerat och tränat sig på att de ska se bra ut och att det ska framstås som något mysigt, men inte ens då lyckas de alltid. I verkliga livet finns det slem, snor och tänder, massivis med tänder, och självklart denna muskel som sägs vara en människans mest kontrollerbara muskel - tungan. Trots detta måste jag säga att den framstås som högst okontrollerbar när den söker igenom munhålan efter motpartens tunga bland tänder, svalj, gom och.. tänder... för att sen när den väl tror att den funnit vad den sökte bara ska veva rundor eller ja, leka katt och råtta... i princip.
För mig känns hångel som något dumt man gör när man är full, något man gör när alla hämningar släpper (i negativ mening) och man släpps lös som något form av djur. Man tappar omdömet och hånglar helt enkelt. Ingenting jag går igång på direkt.
För några kvällar sedan, precis när vi skulle gå och lägga oss, började Jacob ta upp att han tyckte att pussar kan vara lite onödigt och att han hellre kramas. Jag släckte lampan och vände ryggen mot honom.
Tänk att man kan älska någon SÅ mycket! Snart kommer Jacob hit och då blir det mys HELT utan hångel.
Ha en fin torsdag! Imorgon är det fredag och då jädrar ska vi ha kul!
Kommentarer
Trackback
