BLÅBÄR
Igår kväll hände det som vi alla hade fruktat, något som vi i min familj länge vetat skulle hända, det var bara en tidsfråga. Enda sedan vi köpte vår nya vita soffa så har det varit lite spänt kring vem som ska få sitta i soffan, vilka typ av jeans man får ha på sig när man sitter i soffan och vad man får äta (om man ens får det). Om man känner vår familj så vet man att en vit inte är det smartaste färgen på varken möbler, kläder eller ens väggar! Vi spiller. Ja, vi spiller!
Och igår... Vi satt, hela familjen och åt Gino (så jävla gott), stämningen var på topp; något skratt hit och något skratt dit åt Maria Montezamis sega kommentarer och uppenbarelse... Ungefär mitt i Anna Ankas snack om vad ett lyckligt äktenskap är reser jag mig upp och ser ett litet ynkligt blåbär falla, i slowmotion, ner från mitt knä mot det fina vita tyget och landa mitt på den stora kudden som pryder soffan.
Jag frös och sa inte ett ljud. Ingen sa någonting. Jag behövde inte säga någonting för alla visste vad som hade hänt. Alla visste precis vad som hade hänt. Varför? Jo, vi hade minuterna innan skämtat om det. Det var dock inget skämt längre och inte heller några skratt prydde tystnaden. Pappa, som också anlade skämtet tidigare reste sig upp och tog tag i kudden och gick in i badrummet, helt under tystnad. Sedan låg han över kudden i en bra halvtimma och skrubbade ihjäl kudden.
Stämningen var minst sagt lite... barsk efter det och "Svenska Hollywood fruar" fick hänga med mig in på rummet. I sådana här situationer känner jag att det är bäst att hålla sig borta.
Fläcken gick bort men jag kommer aldrig mer äta blåbär i en vit soffa.
Kommentarer
Postat av: Tolli!
Aaaahaha, klockrent beskrivet Melissababe!
Postat av: Melissa
Thanks dude ;D
Trackback
