A boss bitch dipped in sauce

Jag: Hej! Mitt namn är Melissa Kron, jag ringer från SRC i Helsingborg... j-j--- (blir avbruten)

Kalle: KRON?! MELISSA KRON! Va fan gör du?! Haha är det sant?!

Jag: He... ja.. Hej Kalle!

Kalle: Är du lycklig?

Sen fortsatte det med lite mer babbel, men jag bara älskar reaktionen! Haha, jag blev så oerhört glad. När jag gick i åttan praoade jag där i drygt två veckor och jag tyckte det var så kul så de kunde inte få mig därifrån faktiskt. Minns att jag till och med kom dit på en lördag, bara för att jag ville. Under de veckorna levde och andades jag Gastro och den enda mänskliga kontakten jag hade var min familj och mina underbara kollegor. På den tiden trodde jag att jag ville bli kock men sen insåg jag att det inte var yrket jag föll för utan personerna som stod bakom spisarna och skrek åt mig. Jag visste på något sätt att jag aldrig skulle kunna hitta ett kök med de härliga personligheterna i. Så jag blev inte kock och tur är väl det för mina cooking skills är ingenting att hänga i granen.

Just nu känns det som att det är väldigt kul att ha jobbat och levt så ett tag och att ha fått chansen att umgås och lära sig av otroligt talangfulla människor. Samtidigt känner jag att det är skönt att ha det som ett minne och att ha gått vidare. Men så ringer man bara ett samtal och så är allt kvar, allt finns kvar där men jag har lämnat det. Kul att veta att de inte har glömt mig, även om de fortfarande ser mig som den fjortonåriga tjejen som lagade deras personalmat, alltid startade vattenkrig och hade ovanligt stora bröst.