OH MY
ÖHE! Vet ni vilken morgon jag hade? (Det kanske ska bli en trend att jag börjar varje inlägg med en fråga som sen blir besvarad på momangen i nedanstående text)
Kom till jobbet ca tio minuter innan jag skulle börja och var allmänt nöjd med att klockan var 11.20 istället för 11.26 som den likväl kunde varit (ni känner väl mig?). Jag går till mitt skåp säger hej till skumma samhall-tanten och börjar fnula på mitt lås till skåpet. Jag får inte upp det. Jag får inte upp det. Jag får... INTE upp det. Det är ett lås med en kod på och på något jäkla vänster har den ändra kod, bara sådär. Som lås gör. NEJ.
Jag kastar av mig mössa, vantar och jacka för att inte bli allt för svettig, förgäves, och lirkar frenetiskt med låset samtidigt som samhall-tanten ger mig råd om hur jag ska få upp låset. Hon var väldigt övertygad om att det skulle gå och att det inte gjorde något om jag blev tio minuter för senad. (käften)
Det var bara att kila iväg till säkerhetscentralen och hämta knipsaren (väger ca 45 kilo och är ca 1,67 m lång) och knipsa upp låset. På med kläderna, på med skorna, in med grejerna i skåpet.... NEJ, vänta Melissa, du har inget lås längre! Du kan inte lägga dina fina nya skor, din fina nya väska och dina fina bilnyklar i skåpet utan lås. Ut med alal grejerna och in med dom i väskan. Och nu till le grand finale. Nykeln? Vilken nykel? Nykeln till min kassa. Leta. Leta. Leta. Nej, ingen nykel. Borta? Ja. Hemma? Ja. Jag? Ledsen, arg, trött. Fick en kram av min chef som sa att allt skulle ordna sig och att dagen bara kunde bli bättre.
Och det var ju så sant. Och nu är den över. PHU
Kom till jobbet ca tio minuter innan jag skulle börja och var allmänt nöjd med att klockan var 11.20 istället för 11.26 som den likväl kunde varit (ni känner väl mig?). Jag går till mitt skåp säger hej till skumma samhall-tanten och börjar fnula på mitt lås till skåpet. Jag får inte upp det. Jag får inte upp det. Jag får... INTE upp det. Det är ett lås med en kod på och på något jäkla vänster har den ändra kod, bara sådär. Som lås gör. NEJ.
Jag kastar av mig mössa, vantar och jacka för att inte bli allt för svettig, förgäves, och lirkar frenetiskt med låset samtidigt som samhall-tanten ger mig råd om hur jag ska få upp låset. Hon var väldigt övertygad om att det skulle gå och att det inte gjorde något om jag blev tio minuter för senad. (käften)
Det var bara att kila iväg till säkerhetscentralen och hämta knipsaren (väger ca 45 kilo och är ca 1,67 m lång) och knipsa upp låset. På med kläderna, på med skorna, in med grejerna i skåpet.... NEJ, vänta Melissa, du har inget lås längre! Du kan inte lägga dina fina nya skor, din fina nya väska och dina fina bilnyklar i skåpet utan lås. Ut med alal grejerna och in med dom i väskan. Och nu till le grand finale. Nykeln? Vilken nykel? Nykeln till min kassa. Leta. Leta. Leta. Nej, ingen nykel. Borta? Ja. Hemma? Ja. Jag? Ledsen, arg, trött. Fick en kram av min chef som sa att allt skulle ordna sig och att dagen bara kunde bli bättre.
Och det var ju så sant. Och nu är den över. PHU
Kommentarer
Trackback
