A boss bitch dipped in sauce

Sitter och väntar på att våra gäster ska komma. Helt till fixad och allt trots att jag mår skit och inte vill prata med någon om vad jag ska göra i "framtiden" (även om det nu är så trevlig som en långresa till Indien). Nej. Inget lust what so ever. Men nu är det så och jag ska vara trevlig och social och sen något asocial när jag, efter jag slängt i mig maten, smyger upp på mitt rum och tänder lite ljus och kurar ihop mig i en pläd och läser i min bok. I min ensamhet. I positiv bemärkelse. Ikväll skulle jag egentligen åkt till Landskrona för ännu en utgång där men jag orkar verkligen inte. Halsen värker, öronen ringer och huvudet är tungt. Även om det hade varit skitkul så är jag en sån person som styrs väldigt mycket av hur jag mår och mina känslor. Särskilt en känsla - magkänslan. Den är vältränad den här magkänslan och vet precis när jag vill eller absolut inte vill göra något. Den har fel ibland men det är banne mig inte ofta. Kan faktiskt inte komma på sist jag fattade ett dåligt beslut. Men ikväll var det mer än bara magkänslan som styrde beslutet. Kvällen igår blev väl relativt hård och jag hänvisar också till ett inlägg tidigare i veckan. Men ni i Landskorna, my spirit är med er och jag vilar för Tobias och Jessica ikväll också!

Nej hörni nu ringer det på dörren!

(Tänkte redigera lite bilder senare (från igår) så håll utkik!)

PUSS