A boss bitch dipped in sauce

ÅHHHHHHH vad det värker i kroppen! Har haft min första jobb dag på jobbet, på riktigt. Ett massivt åttatimmars pass. Kändes som jag stod där i typ två timmar, men nu såhär efterråt känner jag det i kroppen. Axlarna, ryggen, rumpan, benen, hälarna, ena stortån och vardera lilltår. Särskilt fötterna. Ni förstår att jag har levt som en grottmänniska eller kanske någon femårig österlens påg - barfota. Om vi då inte räknar med det stora stödet fossingarna får av den berömda brasilianska plastsulan. Mina fötter gillar inte ordentliga skor längre. They resent them skulle man kunna säga. Smart som jag är har jag försökt vänja mig vid converse igen, de mest ingångna såklart. Förgäves. Idag jobbade jag med dem och efter en halvtimme var dom totalt avdomnade. Imorgon ska jag jobba igen... Jag undrar om någon hade märkt om jag kom i flipflop.

Nog om det. Nu har jag fått en liten icke-hemmagjord pizza i magen och ska styra kosan mot Sofieberg (någon slags bortglömd förort inklämd mellan Högaborg och Ramlösa) som jag aldrig tycks hitta till. Där blir det Eurovison fest/grillning. I en källare. Det hela är väldigt märkligt. Solen skiner för en gångsskull och vi ska fira detta med att sitta i en mörk källare. Dessutom började det hela för typ 25 minuter sedan. Ni märker hur otroligt engagerad jag är i det hela. Not so much. Känns liksom inte lönt. Det känns liksom aldrig lönt att kolla på eurovison. Men jag åker inte dit för att glo på tv, jag vill träffa mina kära vänner som jag saknar SÅ! Dessutom ska jag hämta mamma & pappa i ramlösa vid tolvtiden och då kan jag lika gärna svänga förbi!

Nä hörni, nu ska det bli något av denna kvällen!