Syskonkärlek på en hög nivå
Ungerfär en gång i månaden uppstår en tävlig mellan mig och min bror. Det talas inte om den och det finns egentligen ingen prestige heller. Det handlar helt enkelt om lättja. Bristen på ork eller helt enkelt envisheten att nej faaan det är inte jag som ska gå ner och hämta en ny tandkrämstub för det är alltid jag som gör det!
Givetvis vinner jag. I och för sig vet jag inte om han är medveten om denna prestigelösa tävlig som pågår. Men jag vinner alltid. Det är det viktigaste.
Snart ska jag köra till jobbet. (Ja, ni läste rätt. Jag ska köra till jobbet. Vilken lyx i och med att 22:an slutar gå kl 19 på helgen.) Ska bara bli lite mer människa först!
Kommentarer
Trackback
