Pannekagor
Dagen började med en springrunda (Jag vet, jag är minst lika chockade som ni) i pålsjö. Blir alltid lite små paranoid i pålsjö... eller i skogar överhuvudtaget. Dom är ju ganska läskiga. Trots allt. Eller ja, jag har ju en del dåliga erfarenheter med hundar och hjortar (eller var det en ren?). Och enda sedan för några år sen när en älg töltade runt i tinkarpsbacken (ja, det har hänt! fel håll på E4:an eller?) så tror jag att jag ska stöta på en sån rejäl sak när jag är ute och springer. Vildsvin tror jag också ska jaga mig.
Allt detta är precis som de flesta fobier eller rädslor, helt ologiska. Eller så beror det på okunskap. Inom... djur.... kunskap?
Nåväl... Nog om paranoida springrundor. Efter en dusch insåg jag att jag skulle få en dusch (ha ha) om jag gick ut i regnet. Jag hade ju tänkt att jag skulle gå till Fia som bor uppe vid Husensjö (eftersom cykeln gav upp igår) men som tur var hade Fia lust att hämta mig. Sen stack vi hem till henne och gjorde pannkakor och efter en liten stund joinade Fias farmor också. Vi hade en riktigt trevlig "sista måltid".
Det är ju så att Fia och Charre åker till Hong Kong / Nya Zeeland / Australien / Thailand imorgon bitti. Kommer hem den 12e Mars (aka Melissa-is-in-Paris-time. Råkar dessutom vara min födelsedag, lägg det på minnet.) vilket betyder att vi inte kommer ses förän Fia har landat och kanske till och med skrapat ihop lite pengar till en flygbiljett till Paris... så ja om ca 5 månader kommer vi förhoppningsvis ses. Känns väldigt tråkigt på många sätt men givetvis är jag glad (och avundsjuk) för hennes skull och min egen men det är otroligt tråkigt att vara ifrån denna underbara tjejen!!! Hade en liten cry-session i bilen på vägen hem. Fia grät inte alls... för hon kommer inte fatta att hon ska iväg förän hon har landat i Hong-kong, om ens då.
När jag kom hem från Fia höll jag på att lura mig själv att jag var ledig. Klockan närmade sig fyra och jag började känna mig lite trött... men nej, Melissa... Du ska jobba. Huh? Japp, 16.45-20.40. Sen fick jag i och för sig jobba över till 21. Sen körde jag hem två kollegor (för jag tycker om dom så mycket) så jag var hemma halv tio.
Och nu mina vänner... ska jag sova. Imorgon ska jag jobba igen, ett härligt nio timmarspass. Nattinatti
Allt detta är precis som de flesta fobier eller rädslor, helt ologiska. Eller så beror det på okunskap. Inom... djur.... kunskap?
Nåväl... Nog om paranoida springrundor. Efter en dusch insåg jag att jag skulle få en dusch (ha ha) om jag gick ut i regnet. Jag hade ju tänkt att jag skulle gå till Fia som bor uppe vid Husensjö (eftersom cykeln gav upp igår) men som tur var hade Fia lust att hämta mig. Sen stack vi hem till henne och gjorde pannkakor och efter en liten stund joinade Fias farmor också. Vi hade en riktigt trevlig "sista måltid".
Det är ju så att Fia och Charre åker till Hong Kong / Nya Zeeland / Australien / Thailand imorgon bitti. Kommer hem den 12e Mars (aka Melissa-is-in-Paris-time. Råkar dessutom vara min födelsedag, lägg det på minnet.) vilket betyder att vi inte kommer ses förän Fia har landat och kanske till och med skrapat ihop lite pengar till en flygbiljett till Paris... så ja om ca 5 månader kommer vi förhoppningsvis ses. Känns väldigt tråkigt på många sätt men givetvis är jag glad (och avundsjuk) för hennes skull och min egen men det är otroligt tråkigt att vara ifrån denna underbara tjejen!!! Hade en liten cry-session i bilen på vägen hem. Fia grät inte alls... för hon kommer inte fatta att hon ska iväg förän hon har landat i Hong-kong, om ens då.
När jag kom hem från Fia höll jag på att lura mig själv att jag var ledig. Klockan närmade sig fyra och jag började känna mig lite trött... men nej, Melissa... Du ska jobba. Huh? Japp, 16.45-20.40. Sen fick jag i och för sig jobba över till 21. Sen körde jag hem två kollegor (för jag tycker om dom så mycket) så jag var hemma halv tio.
Och nu mina vänner... ska jag sova. Imorgon ska jag jobba igen, ett härligt nio timmarspass. Nattinatti
Kommentarer
Trackback
