A boss bitch dipped in sauce

Jag har för ca. två timmar sen flashat min muff, mutta, fisse, fitta... ja kalla det vad du vill för hela helsingborg. Nej inte det vanlig traditionella lyfta-upp-kjolen-flashet. Nej nej... Imorse tänkte jag absolut inte ett tugg på att jag skulle cykla hem (i och med att jag hade lämnat den på skolan i fredags). Så jag satte på mig en kjol och allt var frid och fröjd. När jag väl skulle upp på cykeln blev det ett jävla tjohej eftersom kjolen som till en början inte alls var tajt blev det när jag väl satt på cykeln, därav gled den upp och mina damer och herrar där har vi flashningen. Som tur var körde jag inte solo idag. Det var ju inte så mycket att göra åt saken mer än att cykla snabbt som attan genom stan med blickarna stickande i nacken på mig.

Nej nu ska jag lägga mig och sära på benen ute på ballkongen. Det är ju trots allt min stil.

Ibland önskar jag att det fanns en garanti på livet. Så att man kunde njuta av det lite mer. Så att man slapp över tänka saker och ting, så man slapp vara rädd och osäker på att allt håller. Någon måste hela tiden hålla ställningarna över ditt och alla andras liv. Stress, så vi slapp stress... framför allt. Så att man faktiskt kan njuta av vardagen och inte bara längta bort dem, så man slapp längta bort 2/3 delar av ens liv. Det ska inte vara så. Vi ska inte bara leva på helger och lov.

Jag längtar som fan.
Jag längtar tills uppgifterna tar slut, tills lärarna slutar predika och istället brer ett fint leende på läpparna och säger att vi får sluta tidigt, tills solen skiner så starkt att man sitter ute till småtimmarna, tills skolan är tom på 3:or som är far far away, tills vi sitter där i maria kyrkan, tills studenterna springer ut, tills nära och kära faktiskt har tid med varandra. På sommaren lever vi. I alla fall jag.

Jag vill leva, med garanti.

Puh! Kom hem för cirkus en timme sen och är fortfarande helt slut. Och nej, jag har inte tränat jag har varit på väla och framtid och shoppat loss som om jag skulle dö imorgon. Så jag är trött!

En kofta
Två blusar
Tre skärp
En skjorta
+ Fem plåtburkar i alla möjliga former och färger
Summa: 105 kr

Sen stack vi som sagt till väla där jag köpte en chockrosa klänning på Gina tricot. Ja, en sån som alla kommer frysa i på valborg. Med andra ord är jag glad.

Mitt körkortsprov på datorn har precis underkänt mig. 41/70 om trafikregler. "Du måste läsa på mer!"
Jaha tack för den, fast jag håller dock med eftersom jag bara läst 1/3 av boken.

Nä nu ska jag stryka en massa och senare ska jag omvandla mitt rum till ett plåtburksparadis.
Typiskt söndags göra.

Puss

Jag är arg. Nej, inte för att jag har pms utan för något annat. Nej, jag är ledsen. Det är värre än att vara arg. Jag är ledsen. Ja och det är den värsta sorten också - när någon som man trodde stod en nära sviker en och struntar i en totalt. Därför är jag ledsen.

Men om jag nu skulle ta och bortse från denna ledsamheten så har det varit en helt okej dag. Jag har jobbat, svettats och skrattat som jag alltid gör när jag jobbar och nu har jag tjänat välförtjänta pengar vilket känns skönt. Efter det att jag slutade jobba i höstas hade jag vant mig vid att det alltid kom in x antal hundralappar i månaden och därför har jag, de senaste månaderna förfallit. Eller inte jag, min ekonomi. Mitt sparkonto är inte längre lika fint som innan och mitt samvete är inte lika rent som i höstas. Men nu är jag tillbaka in i cafébranschen och även om det inte är särskilt mycket så kommer det trilla ner lite skrammel i kassa. Casching!

Nej nu orkar jag inte stå ut med stanken av min kropp. Varför sitter inte armhålorna längre bort från näsan Gud?

Stupid fuck.

Öe. Ja, idag har det varit en såndär dag då jag gång på gång försökt vara glad, frisk, positiv och allt det där men som bara slutar med att man blir deprimerad över att pennvässaren inte funkar. Pms, urinvägsinfektion och illamående fick mig idag att gå till bristningsgränsen och jag fick något form av sammanbrott och sket helt och hållet i Bosses mutteri om att vi bara har en lektion kvar. Bosse är för gammal för att förstå sig på brudar som mig. Och när jag mår så som jag mådde innan hjälper det inte att indesign phuckar photoshop. Men nu har jag fått i mig mina droger; penicillin, ipren och panodil... mina vänner.

Efter mitt helt meningslösa närvaro på frånvarolistan så bar det av i en volvo full med testosteron till metropolen glumslöv där årets tre viktigaste fotbollsmatcher i campeons historia skulle spelas. Jag var sportfotograf som lyckades klicka fram ca 200 bilder, alla med lite kärlek och tanke bakom. Trots det kan jag inte lova något. Nå, ettorna var sämst... ganska väntat - dom är ju faktiskt sämst. Tvåorna var okej men det var ju trots allt treorna som oförståligt vann klabbet. Ja, så kan man ju spendera ca 4 timmar en fredags eftermiddag. Kul, men inte så kul.

Jag känner att jag, sen jag blev en toffel har varit lite dissig mot min kära blogg. Jag har allt lite dåligt samvete... Nej, nu ljuger jag, fan heller att jag har. Men helt ärligt känner jag att jag behöver step up my game. Det finns allt några toalettdykare som är grymma. Dom var precis som jag, som en drug addict som bloggade så att näsan blödde och nästan så att det rann över bloggbägaren. Nu får jag bara återfall och tvingas komma krypande tillbaka. Kanske är det för att jag hittat en ny drog? Kanske var det bara en fas?

Nej. Jag vet inte vad det är men jag älskar att blogga. Men jag älskar också att älska.

It's time to step up my game.

Ja då var det fredagsmorgon och med tanke på att jag somnade runt halv två så är jag oerhört pigg. Jag är sjuk men jag går på tabs så det är helt okej nu faktiskt.

Nu har jag tre timmar grafisk framför mig med Bosses muttrande då jag och mina kära klasskamrater ska leverera kreativa kreationer vilket är trevligt. ÅH FUCK. Jag måste fixa bilder tills idag! Seeya låt kreativiteten flöda... eller nått

Jag längtar till framtiden. Det är hemskt att göra det. Att inte riktigt känna att man kan njuta av nuet. Det är antingen dåtid eller framtid. Mellantinget funkar inte riktigt. Men sen, när nuet blir till dåtid då vill man gärna gå tillbaka.

Nuförtiden känner jag ingen lust för allt det halvdana i mitt liv. Jag vill bara ha det bästa, jag vill sålla bort resten i ett stort jäkla durkslag. Där sållas de sämsta kompisarna, läxorna, viljan och lusten att faktiskt lära sig något nytt och de falska låtarna som du hatar bort. Men är det egentligen inte det livet handlar om? Att styra och ställa över sitt liv och ta bort allt som är dåligt. Eller är det bra att faktiskt ha kvar det dåliga och göra det till något halvdant.

Nu ska jag fira med sömn eftersom det är nationelltprov imorgon.

Jag sitter här nu och känner mig relativt tom. Med tanke på hur stressad jag är så är det påtagligt tomt inom mig.
Imorgon har jag nationella tal i svenska version 1. Känns helt fel för tillfället men jag hoppas att jag vaknar upp på fel sida så att jag kan gå in i rollen som total bitch och köra mitt race utan att ens bry mig ett unns om vad någon annan tycker. Förmodligen kommer det bli så vilket konsekvensuellt (jag slog upp det eller kom på det precis) också betyder att jag inte kommer ta åt mig någon som helst kritik från någon och därför kommer jag knappt få ett G av Kennfett som förvisso hatar hur jag pratar, står, dansar, skrattar men framförallt hur jag skriver. Att få ett VG skulle känna lika surrealistiskt som en dali målning och att få ett MVG skulle bara kännas skrattretande och näst intill backstabbing à la judas. Med lite chilli saft i ögat. Har ni fått det någon gång? En kille på hemkunskapen i typ femman har fick det. Det gjorde riktigt ont. Frågan är om han ser idag. Hmm.

Jaha. Då ska man kanske träna på Judas-talet.
Nej, jag kommer suga oavsett.
Positivitet i skrivet format är jag even more suckier på.

Vi ses imorgon, uppvaknad på fel sida.

Fy fan vilken kul kväll jag hade. Jag kände mig snygg och allt var precis som det ska vara när man är ute och har druckit x-antal fjortisdrinkar. Det blev en hel del nya bekantskaper som närmade sig men som man knappt kommer säga hej till om man träffar dom på stan. Det var förvånansvärt många gamla godingar som jag stötte på som man endast säger hej till med valfri drink i handen. Äh, kul var det i alla fall och det vet ju gudarna idag. Nej, jag är inte en sån person som inte blir bakis. Jag är däremot en som hatar sådana personer.

Igår var det också premiär för vouge:isarna som jag har lite delad uppfattning av. Slutsats: Dom var nice och absolut bättre än methol.

Sammanfattningsvis om kvällen... Händelserik, intressant, konstig och underliga dissningar.

Med ett par strumpbyxor, shorts och en tubtop sitter jag här. Helsvart. As always. Redo för fest, utgång och allt som hör till... Ja, till och med spyor. Det var för längesen jag inte kunde stå rakt eller kränga en kebab på 2 minuter. Men ikväll då jävlar ska det braka loss. Jag blev spontant bjuden på en förfest med en hel del människor som jag endast känner till, vilket alltid är lika kul.

Har just insett att jag inte kommer hinna 41 bussen så det får bli att sitta ut tiden till 11 över...

Vi ses i dimman.

"Godmorgon mitt namn är Jenny och detta är nyhetsmorgon!..... och nu över till Anders med vädret!"
"Ja, det är ju riktigt kallt och rysligt ute! Vi ser ett låg tryck som kommer in från..."

Jag kollar ut... Solen skiner och det är 10 grader.
Dick-stockholm har glömt att skåne finns.

Ibland får man flashbacks, eller bara råkar se en person från sitt tidigare alterego och blir plötsligt påminnd om hur man var förut. Hur man kände, tyckte och betedde sig. Det är hemskt.
Härom dagen hände det mig. Jag spydde nästan. Jag såg en person som råkade vara my old not so sweet love. Första fjortiskärleken som man inte riktigt trodde att man skulle komma över. Som man nu har glömt och totalt raderat från minnet. Uppenbarelsen var inte alls så som jag mindes och var very osweet om jag ska vara helt ärlig. Ful. Äcklig. Sliskig. Usch. Öe. Rent ut sagt.
Jag kollar på min verklighet brevid mig och tittar sedan i backspegeln. Det går inte ens att jämföra. Min verkligheten är så mycket bättre.
Tack för att jag inte fastnade i ett träsk med en Shrek. Det var inte mitt öde.

Jag har varit i österrike den senaste veckan, om ni nu undrar. Så kommer jag tillbaka till lilla sverige så är det vår! Underbart. Kontrasten mellan kritvitsnö i alperna och sol i helsingborg är en ganska stor. Jag gillart. Puh, det är faktiskt väldigt skönt att komma tillbaka till vardagen.

Imorgon har jag en hålig dag framför mig, bokstavligtalat. Lektion - Håla - Lunch - Håla - Franska. Kul. Men om  man ser det positiva kan jag få en hel del gjort vilket är skönt såhär när man haft en vecka off. Något annat som blir intressant är att alla mina närmsta peeps är i sitt lilla fn-rollspel. Så imorgon är jag den genomskinliga flickan i friendsreklamen som sitter och äter lunch ensam. (Not)

Det är skönt att vara hemma i mitt hörn.

Fy fan vad längesen det var jag bloggade. Har inte kommit in på helvetes webblogg which is a shame! Har så sjukt mycket att tycka, skriva och hata att det nästan är lite jobbigt. Nåväl, nu sitter jag här ialla fall och pluggar och tar paus. Efter flertalet försök så tror jag nu att jag äntligen lyckats skriva ett abstract. WOHO. Men det är säkert något fel med den.

Något annat som också skall skrivas idag är mitt finfina tal som skall handla om dagens ungdomar. Talet kommer vara ungefär lika hatiskt som hela den här bloggen. Jag gillart. Ledord för talet är: Hjärntvättning, sanning och som sagt hat.

Sitter nere i 3v med Louise bakom mig som läser om pedofili (uppmuntrande) och Christer som står och gestikulerar som om han aldrig gjort något annat (vilket han inte har).

Igår startade jag och några odd fellows vårt nya liv, i alla fall fram tills sommaren. Vi ska gå ner i vikt. Precis som alla andra vid den här tiden. I och med att våren kom igår så börjar hjärnan fatta att ja, sommaren kommer att komma vilket får mig att hysa någon sorts skräckblandad förtjustning. Bikinin ska på och man ska visa ohyggligt mycket hud, väl där ska jag vara svärvad. Den nya dieten innebär helt enkelt att äta mycket nyttigare, mycket mindre och mycket långsammare och dricka mycket vatten. Än så länge känns det bra, men det har inte ens gått ett dygn.

För övrigt bettar jag på att vi slutar om en timme eftersom alla lärarna är minst lika trötta på oss som vi är på dom så de släpper oss och eftersom de ser hur hårt vi håller våra block med det värdefulla arbetet i och ser skräcken i våra nyllen, härligt att vi kan sammarbeta... eller nått.

Nu ska jag fortsätta med att lådsas att jag håller på med något viktigt.

Have it.