A boss bitch dipped in sauce

Väskan är packad.
Nu drar jag, so long suckers!


Stockholm here I come!

Usch... hade en hemsk upplevelse härom dagen. Eller det kom tillbaka en massa minnen. Hemska minnen som jag helst vill glömma. Jag gick förbi min gamla skola - ja, den gula byggnaden som det vrålar barnskrik ifrån- och skolgården är helt full med små mini spöken, djävular, skelett, läskiga gubben i pirates of the caribbean och en massa annat äckligt och läskigt. Jag minns halloween alla dom åren på skolan då man blev jagad och terroriserad av dessa små odjuren. Jag tror inte dessa barnen kommer att leva ett friskt liv. Det ser inte så ljust ut just nu för dom små liven.

Insane asylum för hela högen säger jag bara.

Haha. Detta stämmer ärlig talat jävligt bra. Vafan var och annan person är emo och vart tredje är det i smyg och resten smetar på ett leende i vilket fall. Men det är väl så det funkar. Jag känner ingen som aldrig känt sig deppig, det är fan omänskligt om man inte deppat a la usa och kollat på the notebook med ett lass glass. Visst ska man göra det. Det tillhör ju livets gång. Om man aldrig deppar och alltid alltid har kul så blir till slut kul inte kul utan typ... vardag. Det ska gå lite upp och ner annars är det ju inte kul.
Det här med egoism är ju bara löjligt att skylla på ungdomarna. Alla är vi egoistiska. Är det egositiskt att vilja vara lyckig? ALLA är egositer.

Heja emo! & heja alla egoister!

Livet är väl allt underbart. Visst är det. Särskilt när man hamnar i vissa situationer. När man känner att man själv har lyckats då man ser att andra i ens förflutna har misslyckats. Då man inser att man vunnit. Alla har vi tänkt eller kommer tänka detta någon gång i livet men detta kanske inte är något som man vill erkänna med risk för att verka ond. Men jag är faktiskt ganska ond så.
Det jag skulle komma till var att jag gick förbi en tjej igår. Så kom jag på mig själv att jag kände igen henne väldigt mycket. Sen kom jag på att hon var tjejen som va så jävla taskig mot mig när jag gick på lågstadiet. Men det härliga var att hon var så enormt ful. Hon var bland det fulaste jag sett. Visserligen va hon ful på lågstadiet också men nu var hon fan ännu fulare, något jag inte trodde var möjligt. I och för sig vet jag inte om hon kanske är värsta geniet och har mvg i alla ämnen eller hon kanske till och med är världens lyckligaste, I wouldn't bet on it.
Ska jag vara helt ärlig så skiter jag i det. Hon var ful. Det räcker för mig.
Tack och hej.

Det är dagen efter och allt känns precis som det brukar göra dagen efter. Förutom det faktum att jag inte har några planer alls idag, så jävla skönt. Jag ska bara sitta här och dega och sura. Härligt!
Det ser ut som om min garderob har spytt upp i mitt rum och det luktar som om min bror legat här alldeles för länge (ungdomssvett). Jag har av någon konstig anledning träningsvärk i hela kroppen. Borde nog ta och duscha av mig gårkvällen. Och ta igen lite sömn.
Men inte nu! För idag ska jag blogga som ett jävla djur. Har för i helvete inte bloggat på hela veckan! Det är som att missa terapi i flera veckor! Jag känner hur det kryper i mina fingrar och hur jag börjat vilja säga taskiga kommentarer till folk som jag i vanliga fall skulle skrivit om här. Men jag har liksom inte haft tid. Under veckans gång har jag dragit ihop en liten lista på ämnen som jag ska blogga om. Det är jävlar i mig ämnen som jag bevarat i en vecka, och snart spricker jag av frustration och ilska om jag inte får skriva lite skit.

Framtidsresan imorgon ja. Ehm, en skogshuggarförening(?) ska komma till skolan och ha workshop med oss om vår framtid. Jag har en konstig känsla i magen av att det inte kommer gå rätt till. Att det kommer förekomma någon form av propaganda/barnarbete. De kommer försöka varva oss till något läger där vi kommer tvingas att hugga ved i timtal. De kommer tvinga oss att bära svart och röd rutigt och en stor pälsmössa. Imorgon börjar det. Dagen-D. Imorgon är första dagen på resten av vårt liv som lumberjacks. Have a nice day and be carful out there Framtidsresan imorgon ja. Ehm, en skogshuggarförening(?) ska komma till skolan och ha workshop med oss om vår framtid. Jag har en konstig känsla i magen av att det inte kommer gå rätt till. Att det kommer förekomma någon form av propaganda/barnarbete. De kommer försöka varva oss till något läger där vi kommer tvingas att hugga ved i timtal. De kommer tvinga oss att bära svart och röd rutigt och en stor pälsmössa. Imorgon börjar det. Dagen-D. Imorgon är första dagen på resten av vårt liv som lumberjacks.

Have a nice day and be carful out there

Kollade precis på äntligen hemma. Tänkte att de kunde vara lite nostalgi känsla att se lille Martin Timell i rutan. Det var ju ett tag sen. Men helt ärligt. Vad i helvete har hänt med det programmet? Det har spårat ut totalt. Allt, ja ALLT som dom gjorde i dagens program var så fult. Jag kommer ihåg att jag alltid tyckt att dom gjort så mycket snyggt på det programmet, men icke! Är fortfarande i chock tillstånd. Satt och gapade under nästan hela programmets gång, sen stängde jag av tv:n så gräsligt det va. Stod inte ut helt enkelt.
Har precis läst lite Kafka. Herregud säger jag bara. Vilken man han är. Att kunna skriva något sånt här. Vilken sjuk människa det måste varit som skrivit denna absurda bok. Honom skulle jag vilja träffa och ha en diskussion om vad i hela fridens namn han tänkte på när han skrev detta och framför allt prata om vad han diagnos är.  Det är ingen bok som ligger mig varmt om hjärtat. Fast man ska ju inte ta ut något i förskott men i och med att jag mår illa av lägga ögonen på den så känns det inte som om det kommer utvecklas till något vackert. Men som sagt you should never say never.

För övrigt har dagen varit skaplig.(Lite sjunde himmel vibbar över att säga att ens dag varit "skaplig" men det är precis vad den varit.) Stannade kvar efter skolan och gjorde matte. Lyckades klara av att göra 6 och ett halvt tal inom loppet av 3 timmar. Lyckat. Hann med en massa annat mys dock som, sex sms (alltid trevligt), vanliga sms (funkar de med) och en massa snack och skratt. Möjsigt.

Vad jag har förstått kommer det imorgon en skogshuggar förening som ska snacka om våran framtid. Känns som om det kommer bli lyckat.

Flickorna/Tjejerna/Kvinnorna i helsingborg. Ja, vad ska man säga om dom. De flesta är helt underbara. Men vissa har bara tappat det. Det är som om de stängt av hjärnan och bara kört på någon form av känsla.
Lördag kväll, utanför Tempel. Det är svinkallt. But still envisas de små taniga tjejerna att springa omkring i SHORTS. Ja, shorts. Nylonstrumpa eller inte, det är kallt! Antingen så har deras hjärna frysit eller så har de bestämt sig för att supa ner sig så mycket så att dom inte känner kylan. Själv var jag iklädd jeans och frös.
Generellt sätt gillar helsingborgs brudarna att visa mycket hud. Trevligt kan många tycka.  Men jag vet  inte om det är så jävla sexigt att springa omkring med shorts och upptryckta bröst (som egentligen inte existerar) och skaka som om de vore 70 bast. Eller jag kanske har helt fel. Men om jag vore en karaktär i 'L Word' så skulle jag inte tycka att det var sexigt.

Källa: Spiknyktra Melissa

Kom precis hem från en mysig liten kvälls fika med Kit & Jessica. Det här med söndagskvällsfikor gillar jag. Det är liksom en bra övergång till från den underbara helgen till den inte lika underbara vardagen. Men vardagen är inte allt för illa faktiskt. Ni gör den underbar.
Som vanligt gick jag hem. Det är mysigt, härligt... alldeles... alldeles underbart (Vad är en bal på slottet). Lyssnade på kent hela vägen hem och gång på gång träffar de känslor som finns inom en som inget annat band kan. Genialiskt. Rent ut sagt. Tänkte starta ett band som heter Kenneth. En parodi på Kent hade faktiskt varit jävligt kul.
När jag gick hem tänkte jag lite på alla uteliggare som finns där ute i parkerna och nu förstår jag varför de prioriterar spriten. Den håller dig någorlunda varm, och alla som någon gång fått i sig för mycket vet att man kan decka var som helst. Praktiskt för uteliggare. Men kanske inte så bra i längden. Samla ihop till en fet dunjacka? Då lär dom ju dö ute i kylan innan dess. Usch. Hur hamna dom där? Livets gång? I don't think so.

Jag sitter i mitt rum och lyssnar på kents nya (han är bra, hehe) och har ett jävla doft(lukt)ljus tänt. Känner mig väldigt harmonisk. Ingen känsla som jag är särsklit bekant med. Men härligt är det.
Jag vet inte om jag lurar mig själv till att känna mig harmonisk med ljuset och musiken. Hur harmonisk är jag egentligen? Är nog lite off bara.
Nä, jag är frustrerad. Ja, frustrerad på alla möjliga sätt och vis. Jag är glad men samtidigt otroligt frustrerad! Frustration leder till ilska. Ska skriva lite senare när jag är arg. Det är alltid bra att skriva när man är arg.

Så vi ses sen när jag är arg!

Vilken iq-fiskmås rubrik.

Jaaaaap. Nu är jag hemma. Det är jävligt sent och jag är jävligt trött.
Senare idag ska jag slappa. Inte göra någonting. Eller bara saker jag vill.
Ja, ni fattar.

"De är goa pengar!"

ÅH! Jag har verkligen ingen motivation till att gå och jobba nu! Jag känner mig liksom inte på topp. Känns inte som om jag kommer diska bra ikväll. JO! Jag ska diska bra ikväll! Jag måste! Det är bara att get down and dirty. Jag tjänar ju pengar också! Pengar pengar pengar! Det är ju trevligt folk där också. Det kan bli kul. Det blir ju vad man gör det till. Kanske går ut lite efter också och det är ju kul... fast jag brukar va ganska slut vid två tiden... Men imorgon... ja då ska jag ta igen alla krafterna och ladda om batterierna inför veckan.
Puh, nu känns det faktiskt mycket bättre :) det hjälper att vara lite  positiv, inte så lite heller. 

Jag har tänkt lite på olycklig kärlek? Är det när den är obesvarad eller när den är besvarad men i princip är omöjlig att få ihop? I vilket fall suger det. Även om man nu inte är kär. Eller bara lite, nästan. Jag blir ju inte kär... Jag bli betuttad! Det är de jag blir.

Usch vad jag saknar och längtar.

ÅH VA DET SKA BLI KUL ATT JOBBA! JAAAAY!

Idag var det städdag! Japp en riktig jävla städdag! Men jag tror inte riktigt att jag städar som andra gör. Jag vill tro att jag städar på ett unikt sätt. Det blir liksom kul! Jag förvandlas till en stjärna! Jag blir en helt annan person. Jag blir som madonna (-40 år) eller Justin Timberlake (som tjej) och börjar dansa, hoppa, sjunga, skrika, skaka röv ,leka med damsugaren som Lena Philipsson gör med sitt mikrofonstativ, sjunga i vim flaskan och inte nog med det, det blir rent också och jag är grymt bra. Det är ingen överdrift. Snarare en underdrift för jag är grrrrym.
Förhoppningsvis är jag inte övervakad av någon ryskmaffia (processen gör en paranoid), för detta är någonting som man ska betala för att se. Ja, här ska det tjänas pengar! Jag ser posters, flyers kanske till och med en och annan banderoll - "The cleaning show". Jag kommer hem till dig och har en show. Detta ska jag ta patent på.  Men nu är det fredag och jag är aldeles slut efter min show. Den tar musten ur en. Det är ju en one man show också!
På tal om must! Haha. Jag såg världens fulaste slogan. "Kulla must - It's a must!" HAHAHA. Så sjukt dålig. Jag vet inte hur många gånger jag har sagt det på fredriksdal när jag tagit en klunk must och sedan asgarvat åt mig själv för att jag ens yttrat ett sådat förskräckligt skämt. Dålig fantasi.
Anyway... det är fredag och neeeej, jag tänker inte spendera den framför denna skärmen, dock en annan, allas vår egen tv! Såklart ska jag köra hela schemat som tv4 så fint klistrat ihop till alla oss (för ni är väl fler?) soffpotatisar där ute. Postkod miljonären, Idol, Fredag hela veckan, Nyheterna/vädret ( a must ), Idol, Fredag hela veckan. Jaaa, sen si så där vi elva så är man ju ganska sliten efter att ha suttit och krängt chips såååå länge så då behöver man ju lite sömn. Eller så gör man som jag och sitter och låtsas att man tycker att Jordan rättsläkare är JÄTTE SPÄNNANDE! Usch vad jag är patetisk.
Nu ska jag äta "kött, sås och potatis" a la svenné.
Sen ska jag kränga  la lant chips de la svenné med la coca zero (det är ju inget socker i, helt fantastiskt! Och man får INGET sötsug alls!
(Här kommer franska kunskaperna till använding)

"Men Melissa, hur håller du dig i form?" tänker du högt.
"Äsch" *rodnar*


Ha nu en bra kväll!
ps. är i sthlm, ska se till att Sam (ja, SAM som skulle åkt ut förra veckan!(Idol)) "försvinner" spårlöst.  Mer info på  Efterlyst, Tisdag 22:00. ds.

Nu känns det som om jag har death cabbat (deppat) mig ett litet tag nu och det är dags för en liten vändning. Men lugn bara lugn jag kommer fortfarande vara en liten bitterfitta när jag skriver blogg. Jag lovar. Ska bara vara mer positv i det "verkliga" livet, inte här.
Nu jävlar börjar min kurva gå uppåt! Nu ska jag försöka hålla humöret och hoppet uppe så att jag klarar av denna långa hösten som är inpregad med läxor, gråa moln och längtan.

Från början av inlägget var tanken att jag skulle skriva mer. Men blev lite flabbergasted över en liten incident.

Positivo!

... testa kalles randiga med banan och kaviar. Kanske en annan dag, men inte idag.

Jag är alldeles för trött för att skriva något vettigt. Så jag gör som jag brukar göra - skriver något ovettigt.

Hade (bland annat skit) idrott idag då vi spelade tennis som var skitroligt. Eller ja, det hade varit roligare om jag kunde fått bollen över nätet fler gånger men what the häck.
Sen när allt var klart gick jag ut ifrån omklädningsrummet och upp för trappan (vi befinner oss i olympia hallen) så kikar jag in mot caféterian och ser att det sitter några äckelgubbar/män. Out of the blue hör jag den äckligaste av dom tre pusta ut en kommentar; "Där är en tjej som gillar chocklad". PIKEN! Jag var den enda tjejen i hela caféterian så ja, jag tog åt mig. Jag vänder mig om för att se dom äcklena i  trynet och möts av 3 par ögon som står och kör någon form av 'penta' blick. Dom har nog gett upp smidigheten när det kommer till att "ragga" eller "kränka" eller vad det nu va de försökte sig på.

Uschja!

Har precis gosat lite med Franz Kafka. Så nu känner jag mig väldigt surrealistisk. Men är inte de härligt. Jag läser två väldigt orealistiska böcker - samtidigt. Den ena om en shopaholic som lever loppan (sjukt orealistisk) och den andra om Josef K. som är galen. Det är i alla fall vad jag tror efter 20 sidor.


Imorse tog jag ett beslut när jag stod där och suckade framför spelgeln - jag ska dra ner på sminket. Sist jag gjorde det var i sexan och då fick jag den fina kommentaren "Oj, gud vad du ser konstig ut idag. Hur mår du egentligen?". Men nu, fem år senare, jävlar ska jag ut på djupt vatten igen. Simma med hajarna. Ja, det är bara att hoppa upp på hästen igen. (Jag måste sluta använda mig av dess lama liknelser). Så idag började det.
Nu såhär när jag ser på hur dagen har varit så har jag insett att Gud/Buddha/Allah/En gubbe med grått skägg som sitter på ett moln hatar mig. Ja. När jag äntligen tar ett relativt vettigt beslut skänker de mig två, inte en, utan två finnar. Det är säkert för att jag inte tror på någon av dom. Bittra jävlar.
"Gud vill inte att jag ska knulla!" - Johan Glans

Imorgon ska jag nog prova kalles kaviar med banan. Inte för att jag tror att det är gott. Men för att jag ska bilda en uppfattning. Detta skall dokumenteras och reflekteras över.

Nu, Boston tea party. Om ni inte sett det så rekomenderar jag att ni gör det. Sjukligt roligt. Bisarrt. Surrealistiskt.

Klockan är lite över fem och jag sitter kvar på skolan. Som tur är sitter jag inte ensam utan med fyra andra patetiska filurer (Ulf, Kaja, Jessica & Kitty). Vi slutade kvart över två. Snacka om att vi är har någon form av campeon-skada. Någon form av överambitiöshet som sprider sig som pest.
Något som äcklar mig ännu mer än det faktum att jag sitter kvar i skolan är att jag bloggar i skolan. Det känns... äckligt. Ja jo faktiskt. Äckligt.

Nu har Kenneth hittat hit. The blog will never be the same. Eller jo, jag kommer alltid sär skriva! Det är min grej att sär skriva och så kommer det förbli. (Om sanningen ska fram så har jag gett upp hoppet om att lära mig.) I vilket fall, välkommen in i spelet, Kenneth. Välkommen in i kylan.

Okej nu är klockan kvart över fem. Jag blir depprimerad.

Kom precis hem från en mysig kvällsfika. Jag och Jessica avslutade kvällen på mcdonalds. Mcdonalds klockan halv tio på en söndag - lodislökigt, men kul för vi fick gratis glass. Man borde fan göra något roligt med en söndag oftare.

Jag älskar att gå hem på kvällen. Helst själv.(Eller med någon som bara håller tyst.) Inte för att utmana ödet jag bara älskar att tänka och fundera. Sjunga kan också vara mysigt. Nu, när jag gick hem gjorde jag precis som jag brukar göra. Går kullagatan, har ipoden i öronen och sjunger lite för mig själv. Eller nynnar rättare sagt, jag vill ju inte väcka kullagatsborna med min sköna sång.
Kullagatan, gatan som jag har gått sjukt många gånger, som jag börjar tröttna lite på är så mycket bättre utan allt folk. Med min fina klang. Det är vid sånna här tillfällen man märker hur jäkla bra ens ipod-lista är. Låtarna som kommer passar perfekt in på var jag är och vad jag tänker på. Kanske är det jag som drar sjuka paralleller från låten till det jag tänker på.
Nä men det jag egentligen ville skriva var.... Hatkärlek. Som dom flesta känner för schlager. Jag har kommit fram till att jag känner hatkärlek till denna staden. Jag har älskat denna staden jävligt länge och det sitter och nöter kvar i mig. Det är först nu på senare dar som jag börjat hata den. Mer det faktum att jag är stuck i helsingborg. Jag är stuck här tills gymnasiet är över. Sen flyr jag fältet. Just nu känns det som om jag kommer fly fältet alldeles för tidigt. Det känns som om jag kommer lämna boet för tidigt. Jag behöver miljöombyte och det räcker inte med en weekend i stockholm. Även om det är skönt så räcker inte det. Lite panik känsla har jag faktiskt. Drygt ett och ett halvt år till.
Nu har jag ändå duschat av det mesta av allt hat jag kände när jag gick på kullagatan. Usch. Usch. Uschja.

Nu va denna helgen över och den har varit härlig på alla sätt och vis. Jag tror jag kör repeat på denna helgen några gånger.


Och nu ska jag somna till Nat King Cole.

Sitter här i en stor fåtölj i mina myskläder och är jävligt nöjd! Har haft en bra dag! Folk har varit trevliga och jag har känt mig väldigt hemma här i sthlm.
De hela började med att jag vaknade och kände mig jätteglad! Lycklig liksom. Det är inte varje dag det händer måste jag medge.
Hade bestämt mig för att irra in till stan och vandrade därför mot stationen i rönninge. Där stötte jag på en liten tant som stod och frös hållandes i en liten plast dosa som det stod "Rädda barnen" på.... Och eftersom jag kände mig som en positiv person som inte tror att den lilla tanten stoppar pengarna i egen ficka så la jag i några slantar (antingen det eller en femhundralapp) med ett leende på läpparna. Och la till ett "hoppas du inte fryser så mycket idag" för att vara sådär äckligt trevlig. Men egentligen var jag ganska självisk eftersom det fick mig att känna mig som en bättre människa  och ett steg närmare till nobelfredspriset.
Sen hann jag inte gå längre än upp för rulltrapporna för att köpa ett endagskort. I luckan satt en trevlig liten kille och vi hamna i en liten konversation kring matte B och han sa att han hade läst matte D  och då sa jag att jag hoppar matte D och C. Japp. Låter tråkigt men de va trevligt. Man blir faktiskt mycket gladare när folk är lite trevliga och bara ler runt omkring en.
Sen yra jag runder lite i stan och kom fram till hur sjukt onödigt det faktiskt är att ha TRE stycken olika h&m så nära varandra. Tyckte nog det va lite onödigt pga att jag egentligen inte hade någon lust att köpa något.
Efter ett tag mötte Gustaf upp med mig och han tog mig på sitesing runt hela stockholm i princip vilket var mycket trevligt. Sen slog vi oss ner för en mäktig välbehövd fika. 
Efter fikan tog jag tåget tillbaka till rönninge där familjen väntade och det blev "kött, sås och potatis" i äkta svenne style. 

Och nu. ja som sagt sitter jag i en gigantisk fåtölj i mina myskläder. Blir väl film nu. Eller välgörenhetsgala - ett steg närmare nobelfredspriset.


Jag tycker om stockholm. Det kanske är här jag kommer bo. Just nu känns det så i alla fall. 
Puss och mys på er.   

... Jag är tillsammans med några av mina favoriter Kitty, Jessica & Robin.
Jag posar - något som bara händer på välvalda tillfällen och när jag nu väl gör det så posar ingen annan :D
Jag är lycklig!

Blev mycket jag där men det är ju min blogg, med mina åsikter och mina bilder på mina kompisar.
Fuck off will ya!

Nu åker jag till stockholm. Jag vet jag kanske kunde varit i skolan med de skulle blivit jävligt stressigt. Missar trots allt bara kafka och hero-nu-svävar-vi-lite-i-luften-filmen!

Ha en trevlig helg!

Eller inte.

Det gick inte så bra för mig denna morgonen. Jag har tagit ledigt och bestämt mig för att sova ut lite (och komma iväg till sthlm tidigare). Jag går upp för att masa på till toaletten... så hör jag ett surrande ljud! NEEEEEEEEEEEJ! Alex har satt på larmet! NOOOO! Panikslagen letar jag efter mina nycklar medans surret förvanlas till ett syren ljud som bultar i hela huset. Ja, nu är jag i alla fall vaken. Sen så går jag till toaletten (som va det jag skulle göra), sätter mig, slår en stråle, inget papper. Inget papper. Vid detta tillfälle så kokar jag. Nu är jag lugn och sansad.... undrar vad som mer kommer gå fel idag.

Nu, frukost.
Sen, stockholm.

Har haft ett litet uppehåll på EN DAG! FY MIG! Nä what the fuck, dagarna bara flyger förbi så det är ju inte helt lätt att hänga med.

Sitter här invirad från topp till tå och huttrar. Vet inte vad som har hänt men det är sjukt kallt här hemma. Det är kallt överallt förresten. Vintern är påväg! Innan vi vet ordet av så har vi en hel drös med små äckel glin springandes efter oss i snödrivorna med snöbollar lika stora som deras huvuden. Med vintern kommer snöbollskrig, även om det inte ens finns snö så hittar de små liven något annat de kan kasta. Sten blandat med is, sten bara som det är, hundskit ja, vafan som helst. Det är som om det kliar i fingrarna på dom och de bara måste kasta något - det är kastsäsong. Jag är för snöbollsfred! Jag vet att det är lite tidigt men detta är viktiga saker.

Det känns verkligen som lugnet före stormen. Med skolan och läxor. Det är precis som på gastro. Kl. 18.30 har vi inget att göra. Alla står i varsitt hörn och surplar på sitt sumpiga kaffe. Vid den här tidpunkten har vi till och med slutat låtsas att vi har något att göra. Sen PANG! Så komme allt! Alla gästerna hade bestämt sig för att komma samtidigt så helt plötsligt springer alla runt och skriker. Ungefär så kommer det bli inom kanske en eller två veckor på campeon. Det är lugnet före stormen. Men vi måste hålla oss lugna. Inte gripas av panik. Tack gode gud för att man har världens bästa klass (och andra campeonare) som stöttar en och för att vi har v.44.

Fika. Vem kan fika som vi på campeon? Vad fan är det med oss? Är vi översociala? JA. Vem kan hålla samma tempo som oss? Ingen. Och i 'ingen' ingår också min plånbok.
Ps. Helsingborg behöver fler café, för snart har vi fikat sönder på alla ställena.

Någon som hakar på fika imorgon?

Lyssnar på Death cab och känner mig allmänt melankolisk. Ibland måste man bara deppa ner sig riktigt jävla djupt och tycka synd om sig själv. När jag deppar får jag perspektiv på saker och ting. Det är precis det jag gör nu. Jag får perspektiv. Jag gräver och gräver och jag antar att jag snart når något form av slut som gör att det vänder. Blir bättre, känns lite bättre. Det borde vända snart, eller så måste jag sova på saken.
Just nu känns det som om jag skulle kunna förstöra så mycket för mig själv. Min framtid, mina relationer till familj och vänner. Men jag håller käften. Ja, ibland är det de som behövs, att någon sitter i mitten som ett litet ljus och säger allt kommer att bli bra. Jag är ljuset som säger dom meningarna som ingen tror på. Istället för att säga dom pessimistiska meningarna som jag och alla andra vet är sanna. Ofta förstör sanningen. Så jag håller käften. Men nej fan! Jag är sjukt trött på att hålla käften. Det är inte jag att hålla käften! Frågan är nu bara vem jag ska lasta av all den här skiten på.
Jag är sjukt trött på folk som tar sig själv på alldeles för stort allvar och som är så sjukt självupptagna att dom inte ser vad som händer med personerna runt om. Personer som inte orkar lära känna sina närmaste på djupet. Personer som inte känner sin egen syster eller bror. Som inte förstår dom. Som inte orkar förstå dom. När andra får ta det enorma lasset fyllt med problem, skuld, olycka och rädsla för vad som kan komma att ske eller inte.
Tro inte att dom på tågaborg lever det jävla glassiga livet. Tro inte på något sätt att alla inte har problem. Alla har vi våra problem och andras problem kan ibland gå ut över dom som står närmst trots att personen i fråga gör allt för att verka oberörd. Smeta på lite mascara och ett leende så försvinner problemet. Jag lovar.

Detta inlägget made no sense. Jag vet.
Det finns bara en liten flicka som gör det.

... är en tjej som har allt. Hon är vacker, smart, välutbildad, självständig yadeyada... Hon har allt.
Jag är dock ej den tjejen, men man kan väl alltid hoppas att man ska kunna bli det.

yeah, good luck with that


Många har frågat så tänkte bara göra det klart för er alla.
För inte är jag en bossig bitch som är doppad i sås? Yuck!

Jag vet att jag precis satt här och skrev att jag skulle byta skärm, men jag fastnade. Uschja. Men jag känner att jag mår bättre av att sitta här och beklaga mig än att sitta framför tv:n och skrika ut tomma ord.

Tecken på att jag suttit här för länge:
-Mitt te har blivit kallt och te-påsen har sunkat sig i koppen i ca. 2 timmar. Det smakar inte längre te utan beskt kaffe (ja, jag smakade det precis)
-Min stol har formats efter min röv.
-Jag fick precis lite kramp i min vänsterhand.
-Nat King Coles spellista är nästan slut på sin andra omgång - den är ca 2 timmar lång.


Jag gillar att folk tycker om min blogg. Det är alltid kul att höra. Såhär i höst mörkret.
Egentligen var det inte direkt meningen att folk skulle komma i kontakt med den här sidan av mig - the dark side. Eller visst var det meningen att någon skulle läsa men de var inte direkt meningen att jag skulle skriva som jag gör. Hmm.. Men vafan det är ju en del av mig. Så om du inte tycker om den sååå..... fuck off :) Jag har dock upptäckt att jag inte blir så arg längre. Jag tar ut all min ilska här. Jag känner själv att när jag är ute i det fria så är jag gladare och positivare. Plus att om folk läser detta kommer dom tro att jag är en uppstoppad bitch med en överdos av åsikter - vilket är kul - och då blir det inte så svårt att göra ett gott intryck när/om man träffar dom i verkligheten.
Det kanske inte är det smartaste att dokumentera alla sina ilskna åsikter. Har hänt att jag kollat tillbaka på mina inlägg och tänkt; "What the fuck tänkte jag?" och det tänker säker ni med.
Meeen... jag är inte direkt känd för att vara smart så varför leva upp till något som inte ens förväntas av en?

Nä fy usch blä! Jag känner att det kommer vara en riktigt dålig vecka. Jag vet inte vad det är men det känns inte bra. Allt är skit. Så nu har jag gnällt, nu släpper vi det.

Jag är så trött på att man aldrig blir nöjd. Jag blir aldrig nöjd. När jag väl känner att jo allt är ganska bra nu så händer något som gör att allt förändras. Som gör att man känner sig hjälplös eller bara helt lost. Jag är lost. Det är jag i och för sig alltid mer eller mindre. Men jag är sjukt trött på att vara det.
Ibland får jag ryck och får för mig att jag ska flytta härifrån... Jag menar inte om några veckor utan typ nu. Imorgon. Bara åka iväg och se vart jag hamnar. Eller bara åka upp och bo med mina systrar och gå i skolan där uppe... det är ju inte helt omöjligt. Jag behöver ombyte, så är det bara och jag känner att det kliar i hela min kropp. Jag vill ha lite omväxling! Nog om det.


Jag har märkt att jag börjat bli så jävla blödig. Jag gråter för vad som helst! Men oftast av lycka. Kollade på Oprah för några dagar sen och jag gråter alltid till Oprah. Särskilt när dom ska ge saker till familjer som har det svårt.
På extreme home-makeover är det självklart att jag gråter. Men härom dagen hade pappa gjort ett bildspel men min syster dotter Nora och ögonen bara fylldes med tårar. Jag vet inte ens varför. Kanske för att jag inte träffat henne än och för att älskar henne så sjukt mycket. Nu kan jag inte ens kolla på en bild utan att börja gråta.
Jag vet jag är en mes.


Nu ska jag förflytta mig från en skärm till en annan.
Lots of love

Kom hem för typ en timme sen från Robin. Vi hade någon form av maraton. Det var mysigt som fan men jag tycker alltid det är lika jobbigt att vakna upp någonstans där man inte har sin saker. Jag vill tvätta av mitt smink, borsta tänderna och allt det där. Jag vill byta om till en stor t-shirt som jag kan sova i. Jag gillar att vakna upp hemma. Jag vet inte vad det är men sån är jag. Nu är jag i alla fall hemma och är ny duschad, osminkad och astrött. Men förvånansvärt pigg med tanke på att jag sovit 3 halvdana timmar. Usch. Nu ska jag slänga mig i min säng och kolla på tv. Heeeeela dagen, utan att få skuldkänslor.

tadaaalala

eller... "små negrar i sanden"... lyssna på låten så fattar ni.

Sitter här ny duschad och luft torkar. Det lutar åt att jag snart snabbt som attan cyklar till fia för att snacka skit och sen vidare antingen hem till Robin för filmkväll eller ner i stan för att fika. Mig spelar det ingen roll. Jag hakar på vad vi än gör. Go with the flow. Jag är toffeln. Jag är diplomaten.

Jahaaap... idag har det varit en vanlig söndag. Eller nä... inte så vanlig i och med att det kändes som en lördag. Eftersom jag är ledig imorgon! Mohaha.
Sov med ögonbindel inatt så jag vaknade inte fören vid halv tolv. Och jag gick och la mig vid ett. Jag är utsövd. Det var sjukt skönt. Käka frukost till idol. Det är en fröjd att höra dom sjunga sådär på morgonkvisten. Alla är så bra.... förutom det svarta fåret. Det kolsvarta fåret - SAM. Han ser ut som om han var en trög kanin i sitt förra liv och han sjunger som en kratta. Bokstavligen... som om han pregat ner en kratta i halsen och sen tyckt att han lät cool och sedan bestämt sig för att ha kvar den i alla år. Han måste ut! Om jag så ska åka upp till stockholm och tv4-huset och dra av honom från scenen! Det är mitt mission. Ska ju upp till stocholm i helgen så det passar sig ganska bra.

Vi ses på fredag Sam!
Känner ni kärleken?

Sitter här och kollar på snl. Jag får nostalgi känsla. Jag vet inte riktigt varför... jag bara får det. Hugh Laurie från House är där och är brittisk. Me like!
puss&godnatt

Idag styrde jag och min kära mor kosan mot rök/pölselandet DANMARK. Där skulle förbrukas pengar. Och ja, jag tror vi lyckades. Och nej, jag tänker inte berätta och visa bilder på vad jag har köpt. Detta är inte en "Det är fashion"-blogg. Så nej.
Så kommer vi till problemet med mig när jag är i Danmark. Jag kunde lika gärna varit i turkiet. Jag fattar noll danska. Och det har jag nog ärvt av min mamma. Så vi var alltså ute på djupt vatten. Som tur är kan vi ju engelska.
Exempel:

Servitör: Sleeesssllläääöööö...Höhöhöhöhöhöhö slelelööööölee?
Jag & Motti: Ehhh... Jaha... Hehe... (awkward)
Servitör: Slllllleeeeöööö..slöe..sle?
Vi: (Tittar på varandra lite ängsligt och bestämmer oss båda för att köra på vårt modersmål ENGELSKA!)
Yes, ehm okay... We'll have the......

Servitören verkade väldigt trevlig... men vi fattade inte ett ord. Engliiish rocks!

Jag gillar köpenhamn. Alla är så fria på något sätt. 50% av alla som går på gatorna ser ut som om dom är påväg till en maskerad. Det demostreras och folk står upp för sina åsikter. Dom är orädda till skillnad från ett visst grannland.. (landet-lagom).

Nu ska jag sätta mig till bords och äta "kött, sås och potatis" som en äkta jäkla skånsk-bonnefamilj.

(Läs med grov skånska)
"Vad blir det till midda?!"
"Kött, sås & potatis!"
"Vaddå för kött?!"
"KÖTT!"

Sen ska jag hem till fis och mysa.

 Härligt!

Gårkvällen var väldigt lyckad tycker jag trots att det inte höll på så länge.
Jag kom tidigare för att vara avprickare/dörrvakt och när jag klampar in på johannas lilla innergård blir jag nästan lite tårögd. Dom hade gjort det så himla fint. Ljust överallt. Och det var faktiskt inte alls så kallt som man kan tro.
Jag hade i alla fall jättekul som salongsberusad. Ja, jag var salongsberusad. Knappt. Men man blir verkligen hajpad när folk runt omkring en är påverkade. Så jag skyller på dom om det verkade som om jag var full.
Kvällen avslutades med att jag, Johanna och Tobias kraschade i johannas säng för att ha sex. Nej, men nästan. Se sex and the city.
Tack till mina fina tjejer Johanna & Fia!

Har precis krängt i mig i mina strumpbyxor och är fit for fight. Förfestar lite smått med mig själv med hög musik och röv-shake. Är riktigt jävla fest sugen!
Om cirkus 20 minuter vinglar jag bort till tollan och då kan partyt börja. Bring it on suckers!

Dopning är någonting som jag verkligen inte kan förstå. Varför gör man det? Antagligen man vill vinna. Men om man själv vet om att man har fuskat så har man ju inte direkt vunnit. Eller? Så ser jag på det i alla fall.
"Åhh grattis Melissa till fem os-medaljer! Det är du värd!"  (NEJ, jag har gått på anabola steroider ett tag så egentligen har jag inte vunnit men det vet ju i och för sig ingen annan, hehe (evil laugh)). Måste kännas underbart att vara i den situationen.
Idag, sju år senare inser Marion Jones att man inte kan leva en lögn.
Jag tror att hon egentligen är en väldigt svag person. Hon föll för pressen om att hon var tvungen att vinna x antal lopp och x antal medaljer. Hon kände väl att hon var tvungen att dopa sig. Sen att hon skyller på sin tränare är ju ingen chock, vem fan hade inte gjort det? Det ligger i människans natur att skylla ifrån sig. Hitler skyllde allt på judarna. Vi skyller hela andra världskriget på hitler. Marion skyller på sin tränare. Jag skyller på människans natur. Till och med Akon skyller på allmänheten i sin nya låt  "Sorry, blame it on me". Vilket är ganska ironiskt. I låten sjunger han "Even though the blame's on you, I'll take that blame from you . And you can put that blame on me". Jaha, så det är egentligen allmänhetens fel.... men... Du tar skulden. Okej? Ädelt.

Jag tycker detta med Marion är otroligt synd och hon har verkligen förlorat all sin trovärdighet. Jag minns när jag satt framför tvn och såg henne springa för glatta livet i Sydney. Man såg hur denna stora kvinna bara galopperar in i mål med ett stort leende på läpparna - så visar det sig att allt bara är fake.

Hela sportvärlden har gått för långt. Huliganer som springer in och slår domare och spelare är något som inte längre tillhör ovanligheterna. I england pågår i princip mini-inbördeskrigs mellan olika lags supportrar.  Herregud, det är några människor som springer runt på en gräsplan och försöker sparka in en boll mellan två slolpar. Visst  det är kul, men fan heller att det är livsviktigt.

Beleza är mysigt och andledningen till att jag tycker det är för att dom har sköna soffor och fåtöljer. Maten och kakorna är okej men jag fikar där för att man kan sjunka in i mjuk soffa.
Sen när man väl är där och har längtat efter sofforna ser man att det sitter ett par som spridit ut sig över hela soffgruppen. Varför? Eller jag vet ju varför. Men det är ju sjukt onödigt att ta den största soffgruppen. Ta dom andra fåtöljerna. För när det väl kommer in ett stort gäng så får vi sitta på ett liten tattigt långbord. Mysigt? Not so much.

Har varit och skakat röv i en timma ikväll... det börjar bli riktigt jäkla kul nu när man inte är så jävla kass. I've got the moves.

Nu är jag trött. Har tagit mina underbara valerina! Så nu kommer jag nanna gott.

fuck off mina hjärtegull!

Det känns som om jag samlat ihop all min tröttet från helgen och mina sömnlösa nätter. Allt håller på att lagras upp och jag vet inte riktigt när jag kommer få utlopp för allt detta.
Har kollat på tv hela kvällen och har intentionen att fortsätta på det spåret.
Valerina natt funkar! Nu är jag nöjd.

Som sagt så sover jag dåligt. Den 7-åriga flickan inom mig har typ vaknat till liv - jag drömmer mardrömmar - och nu kan hon inte somna om.

Så nu har jag proppat i mig fyra valerina natt. Wish me luck. God natt.

Först och främst, om du är ensambarn så är jag ledsen men du kommer nog inte digga detta inlägget. Läs inte. Gå och skaffa dig ett syskon eller nått.

Ensambarn. Vad är grejen med ensambarn. Alla ensambarn jag känner är sjukt lika. Dom är alla väldigt bortskämda, ohyfsade och flummiga(tröga, ärligt talat). Varför är det så?
Skillnaden är väl mest att om man har ett eller flera syskon lär man sig hur man hanterar vissa situationer, hur man ska vara mot folk och hur man inte ska vara. Jag tror också att man inte blir lika bortskämd eftersom man får dela med sig av allt. Framför allt tror jag att ensambarn blir bortskämda med kärlek och uppmärksamhet vilket leder till att personen blir sjukt självgod och självupptagen. Oftast. Är det bara jag som märker detta?
Tro nu inte att detta är helt tomma ord för jag har faktiskt varit på en föreläsning om detta och sedan dess har jag märkt det mer och mer. Intressant men det kan också vara jävligt irriterande.

Idag hade vi idrott. Jag trodde vi skulle softa på gym, men nej det skulle vi inte. Det var ett styrke pass som faktiskt inte var så jobbigt som jag trodde. Men såklart skulle jag gå stäppet längre och dra ut på en powerwalk med mamma. Vi är seriösa. Min kropp är i chocktillstånd. Träna två gånger? På en och samma dag? Va? Så nu är jag helt mör. Och imorgon kommer jag vara död.

By the way har det inte gått så bra med mitt banan expriment. Jag åt två bananer. Bananer är mitt nikotin. Men ska inte äta några imorgon. Ska fortfarande ha en liten rapport i slutet av veckan. Ska nog ringa runt och höra om min teroi verkligen stämmer.

Under dagen skedde en lite händelse som har fått mig att tänka på hur vi är mot varandra. Hur snälla vi är och hur otrevliga vi kan vara. Bara sådär utan anledning. Jag försöker att ge mycket komplimanger istället för att bara hålla käften. Ska fortsätta att överösa min omgivning med mer och mer komplimanger. Men inga bullshit komplimanger som man bara säger för att man måste.
Sen finns det ju personer som har missuppfattat det hela och ger negativa kommentarer. Sluta! Det finns väl inte en jävel som mår bra av att få en skitkommentar om vad som helst, hur man ser ur, hur man går... ja vafan som helst. Tänk innan du öppnar munnen och bevisar allmänheten att ja, du är faktiskt pantad. Det spelar fan ingen roll hur jäkla nära ni är, det gör nästan mer ont då.
Det jag vill är att vi inte är otrevliga eller taskiga mot varandra. Ha lite hyfs eller håll käften.

//Moraltanten

Jag är nervös. Jag tror jag är nervös inför att sova... Det har liksom inte gått så bra att sova dom senaste nätterna. Med risk för att låta som en 7-årig liten flicka - Jag har mardrömmar. Det är verkligen skitjobbigt. Dom är lätt analyserade så jag vet på ett ungefär vad dom betyder. Och det stör mig. Att sånt gammalt skit ligger och gnager.
Nu ska jag se seinfeldt. Det är roligt och kanske får mig på andra tankar.
Godnatt

Idag skulle jag besöka min kära doktor. Vilket äventyr(optimisten)!
Visade sig ta en jävla tid. Väntade i  en och en halvtimme  för att kissa i en mugg(jag har urinvägsinfektion, tro inget annat).
När jag satt där i väntrummet kände jag riktigt hur jag blev mer och mer sjuk efter varje hostattck som personerna runt om mig avfirade. Hur bakterierna spred sig i luften och in i min icke-förkylda näsa. Mysigt. I väntrummet fick jag en del tid att tänka. Tänka på vilket slöseri det är att vänta. Vad mycket man kan göra när man inte väntar. Jag är trött på att vänta. Jag vet inte ens vad jag väntar på. På att livet ska börja? Näe. Mitt liv är fullt igång. Jag väntar på att få komma in och kissa i en mugg. Och 150 spänn kostar det också! För jäval dyrt. Är det moderaterna som infört det? Förmodligen. Nej nej nej. Jag tänker inte ha en diskussion med mig själv om moderaterna och socialdemokraterna. Inte igen. Jag hatar dom båda. Jag älskar dom i alla fall inte.

Nä nu orkar jag inte med mig själv. Ska ut på en promenad har mycket att tänka på(sällan).

Jag har slutat träna. Helt och hållet. Det är helt sjukt egentligen. Jag har aldrig rört mig så lite som jag gör nu. För drygt ett år sedan tränade jag 5 gånger i veckan. Det är ju faktiskt lite av en överdrift. Men sedan dess har jag trappat ner och nu kör jag dans en gång i veckan. Min kropp förfaller. Nej förresten det gör den inte. Men den borde göra. Mohaha den mår nog bättre än någonsin om jag ska vara helt ärlig (på tal om att min kropp mår bättre än någonsin måste jag bara flika in att jag efter onsdagens bravader har jag otroligt många bulor, blåmärken och till och med ett skrapsår som jag inte haft på säkert 7 år.). Konstigt nog. Palla dieter, jag kör på att äta det som severas eller som smakar bra, de jag känner för helt enkelt. Jag har ju kontroll liksom. Det är ju inte som om jag en dag kommer vanka fram på kullagatan och inte komma in genom åhléns skjutdörrar. Där går min gräns. Jag har kontroll. Folk som inte har kontroll är de som vaknar upp och kollar sig i spegeln och inte ens kan se sin egen fitta eller kuk(ursäkta utrycket) och tänker "vafan har hänt?", springer ner till kylskåpet och tar en chockladkaka till frukost. Kan verka hårt men jag tycker faktiskt att det är patetiskt.

På tal om kullagatan. Jag gick på stan härom dagen, det pissade ute så jag hade mitt fula paraply(som jag snott(stolt tjuv). Vilket jäkla helvete det var att eftersom ALLA hade paraply. Jag fick köra slalom mellan alla fotgängare vilket måste sett väldigt underligt ut efter som jag hade väldigt brottom. Jag ska försöka måla upp en bild: Melissa, med ett turkos-ilrosa paraply  zick-zack skuttandes/springandes med blicken uppåt (för att undvika alla paraplyer). "Vad är de för galen person som springer zick-zack på kullagatan? Och vafan kollar hon på där uppe?".