A boss bitch dipped in sauce

Tack för de fina gratulationerna både på sms och här i bloggen. Det värmer!

Idag har det varit en dag vars agenda har sett likadan ut som igår. Dock var denna ännu bättre och det känns verkligen hur bra som helst! Fick prova på att vara i kassan idag och inte bara titta på och det var hur kul som helst. Det gick ju käpp rakt åt helvete i början men sen kom jag igång på riktigt. IKEA peepsen är helt ofantligt trevliga och alla är snälla mot lilla mig som springer omkring med alldeles för långa byxor och förmodligen ser lika färsk ut som en nykläckt bebis. Om inte annat avslöjar "Ny på jobbet"-skylten det hela.

Nu mina vänner ska jag sova. Ska upp tidigt och leka med barn, spela uno och ha ett jävligt hurtigt tålamod. Det ni!

Glöm inte bort... Heliga fredag!

Kom hem för drygt en timme sedan och är helt slut. "Vad håller den där Melissa på med egentligen?!" Jo höreni, under de senaste två-tre veckorna har jag tisslat och tasslat för mig själv här på bloggen. Detta är också anledningen till den otroligt dåliga planeringen av fikor som senare har ställts in gång på, gång, på gång.

Idag har jag spenderat mina första arbetande timmar som anställd på ikeavaruhuset i Helsingborg! Jag vet inte på vilket sätt jag kan säga det mer intressant och spännande men det var detta tisslet och tasslet gällde. Och mina vänner, jag vill nu inte att ni ska känna "meh öööe varför har hon inte berättat detta för mig??!! Så får jag läsa det på hennes blogg.. öe" (inte för att det är någon risk - har inte vänner som börjar en mening med "meh" eller avslutar den med "öe") för jag har knappt sagt det till en endaste själ. De personerna som vet det är familjen, kollegor och Louise som jag träffade igår.

Detta är väldigt stort för mig, (It's a big fucking deal.) och det är väl lite därför jag inte har berättat det för så många. Chansen att känna sig misslyckad är ganska stor om man nu inte skulle få jobbet. Inte behöver jag att alla ska veta att jag inte fick det där jobbet som jag så gärna ville ha. Dessutom är jag inte en sån person som gillar att skrika ut att jag har fått ett grymt jobb (en behovsanställning ska tillägas) särskilt inte i dessa tider när man har vänner som det kanske inte går lika bra för. En sån person är inte jag och ja, det är väl någonting att jobba på - alltså att kunna njuta av sin framgång och inte på något vrickat och skruvat sätt ha skuldkänslor över det. Så det här är väl jag, när jag skryter. Njut.

Det ska också tillägas att ja, jag har en mamma som jobbar på Ikea och nej, det hjälper inte ett dugg. Bjud mig på en kopp kaffe så berättar jag den historien. Eller så blir det ett jädrans inlägg.

Nej, mina vänner nu ska jag sova. Ska köra samma historia imorgon som idag. Dagis på förmiddagen och varuhuset på eftermiddag/kväll. Vi ses imorgon vid samma tid då?

Och... om jag ser någon av era trynen imorgon så...

Nu ringde mamma precis, hon har varit ute med några vänninor och nu ska vi snacka igenom hela långa dagen.

 

 

Okej, jag får väl ta och berätta nu. Eller nej, jag får ta och berätta sen. Inte nu. Men senare idag. Har varit ute på väla och fixat men köpte inget... hann inte gå så länge... Äh det går ju inte att skriva! Nej, jag återkommer senare med lite mer information om vad som har hänt. Jag kan säga att det är kul. Jättekul. Och väldigt väldigt spännande!

 

Vi får väl fira av det hela med en fin bild på lilla Theo istället... men som sagt jag återkommer senare med de goda nyheterna!

Ha det bra sålänge!

Har jobbat lite idag och sen kommit hem för att slänga i mig lite lunch och nu ska jag ut igen. Puh! Destination: Väla. Anledning: Hmm.. hmm. hmm.. får ni veta senare. Dessutom behövs det kikas, klämmas och kännas på lite julklappar till diverse familjemedlemmar. Vi får väl se vad jag kommer hem med. Väla känns ju så rysligt äckligt också så vi får se hur länge jag stannar.

Ha en bra måndag!

Efter två timmars sömn i bilen, en kvarts korvpaus i Gränna och ytterliggare två timmar med prat om svenska kyrkan, barnnamn och bitterhet har vi nu anlänt till Helsingborg. Visst pustar man ut när man äntligen kommer hem till sitt underbara varma hem. Skönt. Ljusen är tända, julmusiken är på och efter alla pepparkakor och lussebullar så får man väl ändå säga att julstämningen är påtaglig. Har bestämt mig för att inte ta vid denna julhypen som jag känner nu för mycket. Risken är ganska stor att jag spyr på allt vad lussebullar och pepparkakor heter när julafton väl är här. Därför tänker jag inte lägga särskilt stor vikt vid min övertändning på julen för tillfället. Vissa saker tillåter jag nu så som julmusik, några pepparkakor i fikarummet på förskolan och julstjärnorna som är vi är i full tjå med att få upp i fönstrena. Men när jag går in i förådet och sneglar ner på jullådan som är överfull med tomtar, julkulor, glitter, ljusstakar och annat kul kryper det i fingarna på mig. Det får vänta, julgranen också. Har planerat att jula till det ordentligt när Jacob kommer hem. Han ska få en julchock, i positiv bemärkelse... Just det! Är det någon som har en lucia krona som jag kan få låna?

Nu ska jag dricka min kopp te och läsa lite i Indien boken! Ha en underbar söndag!




Påväg upp till stockholm.

Sitter nedsjunken i den nybäddade gamla insjunkna soffan och stormtrivs med min tillvaro. Det har varit en bra dag och det känns i hela kroppen.

En rolig grej hände innan, som verkligen fångar hur min familj är. Vi zappade förbi Matrix och av okänd anlening stannade kvar på kanalen för att avnjuta scenen när Neo slåss mot tusentals Mr Anderssons. Vi är ett ganska trött gäng och det är inte mycket som sagts de senaste tiominutrarna. Helt plötsligt, mitt i scenen bryter mamma tystnaden.

"Han måste vara SÅ trött!"

Rapp som jag är tillägger jag: "Ja, eller hur. Superstressad."

Killarna tittar på varandra, suckar... och zappar vidare.

Jag är helt förundrad över hur mycket pepparkakor och lussebullar en person kan äta. Känner mig ganska uppblåst nu, men vad fanken det är ju helg! "Man får ju passa på!". Efter en sån här frossa kommer man till ett stadie av dåsighet. Där befinner jag mig nu!

Imorgon är det som ni förhoppningsvis vet första advent vilket känns helt underbart om jag får säga det själv. Många känner ångest och stress inför själva julen, att det är mycket som skall göras och alla ska vara glada och snälla. Men jag känner inte den stressen. Nu ska jag inte ljuga - julklappar är lite of a hassle men efter att ha stressat upp mig i några dagar i november känns hela december som ett härligt löp av en väldigt trevlig att-göra-lista som innehåller julmys och julklappsinköp. Med en familj där varken mamma eller pappa har stiftat några vidare traditioner att ta efter så finns det inte många måsten som skall genomföras eller planeras kring. Julen är väldigt fri och i år firas den i Halmstad. Som tidigare nämnt flyttar min syster nästa helg till en ny lägenhet med familjen och cirka tjugo dagar senare skall det hostas jul i den nya hemmet. Ska bli riktigt mysigt och det känns skönt att vi åker dit på morgonen och hem på kvällen. Borta bra men hemma bäst och ibland blir det ju så jobbigt att vara borta, särskilt när man som "barn" alltid får den gamla nersuttna soffan som kelkompis för natten. Njae, borta bra (=gammal nersutten soffa) men hemma bäst (=120 cm perfektion med en insjuken liten grop. Som handen i handsken.). Dessutom ser det ut som om det blir mycket jobb till julen och då känns det skönt att inte behöva stressa hem för att jobba. Nej, jag tänker satsa på att det ska bli en riktigt bra, stresslös, jobbspeckad jul. Vad sägs som ett christmas miracle?

Nej, nu doftar det hejdundrans gott här i hemmet för ja, det ska ätas mer snart. Först hade jag tänkt dåsa till det rejält och ta mig ett glas julmust. Hoppas ni haft en fin lördag! Det har jag.

Jag och August har suttit och busat framför webcamen lite. Det är väääldigt populärt här och vad gör man inte för att vara världens coolaste moster!

 

Hallå mina vänner! Bloggar just nu från Stockholm Rönninge. Eller rättare sagt bara Rönninge, Stockholm sätter det i ett perspektiv kan man säga. Bristen på bloggandet beror på oerhört söta systersöner och min familj. Kvalitetstiden med dom prioriteras framför bloggandet. Dock inte just nu när det fixas och donas inför dopet, då känns det som att det är perfekt tidpunkt att blogga - fly lite grann.

Igår blev det fem timmars jobb och sedan hem direkt för packning och sedan var det bara att plöja E4:an hela vägen upp. Kom fram vid halv sju och satte oss och åt och kollade på Idol. Fantastikst bra framföranden till en perfekt fredag (minus lite dårhusbråk a la Familjen Kron). Nu ska här fixas ännu mer... eller jag ska väl fixas inför dopet halv tre. Sen blir det mysig julfika här hemma!

Ska ni hitta på något kul idag? Hoppas ni får en härlig lördag!

Pappa, Theo (9 månader) och jag.

 

Var inte denna bilden helt underbar. Stilen och känslan. Mysrys. Såhär vill jag se ut... eller känna. Hon ser så lycklig ut! Dessutom är stilen så genomtänkt men ändå inte för ansträngt och samtidigt inte särskilt speciellt men ärligt och eget. Härligt värre.


Bild tagen från The Sartorialist.

Ungefär såhär mysigt har jag det nu. + New moon soundtrack. Härligt!

Nu ska jag packa till stockholm imorgon!

Efter jobbet stack jag ner till stan för att snabbt som tusan handla lite smink! Ville egentligen inte vistas på stan efter en lång arbetsdag. Jag riktigt kände hur blek jag var och hur väl alla mina kompisar (finnar) syntes. Nej, stan får vänta till en annan dag när jag känner mig något vackrare och mer kry i huvudet. Fick ett raseri utbrott i morse när jag insåg att allt, precis allt mitt smink var slut! Till och med det som bara är skit, som inte ens fäster på ansiktet var slut. Fick bli en billigare variant på id. - Maybellines mineral foundation.

Hoppas ni har haft en underbar dag trots det trista vädret! Glad torsdag!

Fem av många saker som står på min julklappslista!

 

Idag lämnade Jacob landet för att bege sig till varma, härliga, kulinariska sydamerika. Det är Argentina som är destinationen och temat är "Pensionär" - vingårdar, lunk och annat kul som har lite av en pensionärsprägling på det hela. Något sol och bad kommer inte förekomma. Usch nej! Att ens tänka tanken, det är det ju alldeles för varmt för! Kanske är jag bitter och avundsjuk eller så är det för att jag saknar min man redan efter 24 timmar med endast smskontakt... eller så är det båda?

Detta försvinnandet leder ju i och för sig till flera positiva saker har jag upptäckt. Helt plötsligt får jag en jädrans massa tid över till mig själv och andra. Ganska så underbart och denna tiden kommer planeras ut väl för att få ut så mycket som möjligt ut av den. I sin tur leder det också till att jag får mer tid till bloggen som då skulle kunna framställas som relativt respektabel eller kanske till och med lite fin. Har planerat att börja med lite inslag här som denna gamla blogg egentligen är alldeles för oetablerad för att bära, men vi får väl se vad som händer. Dessutom kommer det bli mer bilder som inte läggs upp en och en halv vecka efter händelseförloppet utan till och med samma dag! Är det inte helt underbart? Jag kan inte riktigt förstå att jag sitter här med rövont i min egensäng och promotar min blogg. Jag tänker såhär: Vad har jag att förlora? 17 läsare? Ja, ungefär. Om inte annat kan det vara lite underhållande med människor som jag, som inte tar sig själv på så stort allvar men som får leka viktig ibland. Här. Varje dag.

Lite kul är det väl allt? Ni ska få se.

Dagen började ju helt prima med en smärre försovning, konstig frukost och andra påfrestande saker att oja sig över resten av dagen. Så här var det: Jag skulle gå ner för att ta på mig och rusa till förskolan, alltid precis i tid. Och helt plötsligt känner jag hur jag tappar fotfästet och hör mig själv säga "nej, nej, nej" och kort därefter också höra mamma (aka världens nästmest oroade människa, nana har fortfarande tronen som den mest oroade) oja sig. Det hela gick så fort och helt plötsligt befinner jag mig fem trappsteg längre ner för trappan med tårar ner för min kind, som en reflex. Fasiken vad det gjorde ont! Så nu har jag gått omkring och sagt till barnen att "ja, Melissa har slagit sig på svansen... ja, det är därför hon går som en anka"... Och ja, man pratar om sig själv till barnen i tredje person. Det är inget konstigt.

Den lilla insidenten gjorde mig fem minuter sen, vilket gjorde att jag kände mig lite sen resten av dagen. Är inte det lite konstigt att något som hände på morgonen rubbar dagen helt och hållet. Har känt mig efter... ja, jag känner mig efter nu till och med!

Nu ska jag bada, slappna av, läsa och se Grey's!

Lite lejonkungen feeling, goda kakor och bullar och trevligt folk - ett väldigt lyckat dop. Good work!

Indien boken damp ner i brevlådan förra veckan. 1200 sidor om jag får be. Nu när Jacob åker till Argentina får jag den alldeles för mig själv!

Jag är jävligt envis. Otroligt envis. Så envis att det ibland absolut inte lönar sig för mig eller för någon annan. Till råge på att vara envis är jag också känslosam och fattar många beslut på en känslor vilket gör att jag sällan ångrar mig när jag gjort ett val. Känslorna gör mig till en person som har lätt till både skratt och tårar, på gott och ont.

Just nu är jag mitt inne i en situation där jag egentligen bara sätter krokben för mig själv. Både envisheten och min känslosamhet gör det hela till en ganska oumbärlig situation som jag ganska snart måste ta mig ur. Det gäller vänskap, säkerligen en del missförstånd (lite för många), slarv och såklart envishet. Om inte från båda sidor så i alla fall från min sida. Det är inte vackert. Jag vet inte vad jag skulle komma med detta inlägget. Men det gick liksom inte att ignorera längre utan bubblade upp till ytan.

Nog om det. Mamma satt precis och skulle fixa med julklappar till mina morföräldrar på internet - några biljetter till en festival i deras stad. Bara kolla på bilderna så fattar ni! Fy fan vad vi garvade!

Ja, det blev lite mer där ja. Sitter i sängen med ett litet ont i mitt lilla hjärta - Jag och Jacob har sagt vårt lilla hejdå eftersom han ska åka till Argentina på Onsdag morgon! Är inte bra på att vara borta från honom under längre perioder. I alla fall inte i början. Efter en vecka kommer det vara bra, men i början är det pest. Men mellan nu och då händer det en massa skoj som garanterat kommer göra det hela lättare. Allt från dop i Stockholm till flytt, till besök från England! Trevligt värre. Nej, nu skriker sängen efter mig, ögonlocken är tung och alla odds pekar mot att jag kommer somna på spikmattan och vakna imorgon och aldrig ens vilja höra ordet "spikmatta".

Godnatt

Mamma och jag har roat oss lite såhär en vanlig sketen måndag. Glad måndag på er!

Vaknade i morse av att jag hostade något förfärligt så jag tippade in i köket för att göra lite honungsvatten. Som vanligt hemma hos Jacob låg det en hög med tidningar (läs: Helg-bilagorna) som jag givetvis började bläddra i. Hade en riktigt mysig stund faktiskt och efter ett tag smög jag tillbaka för att gosa lite med Jacob.

 

Julmiddagen med Jacobs jobb gick över förväntan. I detta fallet var förväntningarna, som tidigare nämnt, väldigt låga och var därför inte särskilt svåra att fylla. Det visade sig att många av mina fördommar stämde alldeles överens med vad som tidigare hade förutsätts och andra, nja... ska vi säga stämde mindre överens med bilden jag hade. Som tur var hade vi Jacobs närmsta kollega Mattias och hans flickvän Martina till bordet vilket underlättade en hel del! I bilen påvägen hem drogs det en del suckar av lättnad om att kvällen var över. Maten var helt fantastisk men man inser att det också är mycket familjestämning som gör det hela. Att veta att vi har gjort maten från scratch gör också att man på något sätt kan unna sig och förtjänar att äta allt det där goda. Det var gott men det slog inte ett julbord hemma. Kan tänka mig att en och annan byxknapp knäpptes upp då det frossades som bara den. Ett tag trodde jag att "Rut på skäret" hade annordnat en undersökning för att se hur mycket mat tjugofem pers kan få i sig. Jag trodde inte mina ögon när jag såg att den nonchalanta kyparen började ta fram ett nytt bord med efterrätt. Haha

 

Den enda bilden som togs på hela kvällen. Såklart råkar jag missa maten!

 

Sen får vi väl komma till kvällens höjdpunkt! New moon. Det var så bra. Den var snyggt gjord; övergångarna var grymma och hela filmen flöt på och det kändes som om den höll på i en timme. Soundtracket är också riktigt bra! Jag gick från biografen nöjd, uppslukad, lite småkåt och med en längtan efter min bok och efter den tredje filmen.

 

Nu har jag suttit och redigerat lite och hade gärna gjort det hela natten men imorgon börjar jag halv åtta. Det är inte lugnt. Nu måste jag sova. Hoppas ni får en bra början på veckan!

Stress stress och återigen stress. Sitter just nu i handduk och har precis slängt i mig lite mat. "Varför så tidigt Melissa?", undrar ni. Jo för om ca 1½ timme ska jag, Matilda, Jenna, My, Fia, Charre och Maja se New Moon! AAAAAH. Förväntningarna är skyhöga och snart sitter vi där, en gnutta små kåta, uppvarvade och spända inför denna omöjliga kärlek.

FAN VAD ROLIGT DETTA SKA BLI!